Det är ett mastodontverk Blomkvist åstadkommit. Boken omfattar cirka 550 sidor och spänner över barndom, uppväxt och de mest aktiva yrkesåren till den sista tiden. Fokus är ändå filmerna han gjorde och arbetet med dem.
Det är ett gediget forskningsarbete som ligger till grund. Blomkvist har intervjuat inte färre än 90 personer som alla på olika sätt haft någon relation med Bo - yrkesmässig, vänskaplig eller via släktband.
Mårten Blomkvist lever med Bo Widerbergs dotter Nina och hann för egen del vara bekant med Bo under 20 års tid, innan Bo Widerberg gick bort vid 67 års ålder - fortfarande yrkesverksam.
Hur länge har du arbetat med boken?
- Jag skrev faktiskt kontrakt med förlaget redan 2001 men sedan har jag inte kunnat ägna mig åt den på heltid och därför har det tagit tid. Men varken jag eller förlaget hade tänkt oss att det skulle ta så lång tid som tio år att få boken färdig.
- Med andra ord har det inte varit roligt hela tiden. Men nästan.
- Framför allt har det varit spännande att läsa om hur filmerna kom till och att prata med människor som var med. Bo Widerberg var bara 67 år när han dog vilket betyder att många av dem han arbetade med fortfarande lever. Jag har pratat med skådespelare såväl som fotografer och ljud/ljustekniker.
- Bo började också på en egen biografi som skulle ha hetat "Så mycket ljus som möjligt" men det blev aldrig någon struktur eller något sammanhängande av den, bara spridda anteckningar som jag tagit del av.
Hur var det att skriva om sin svärfar? Tror du att du varit mer hänsynsfull än om du skrivit om någon för dig obekant?
- Nej, det hade inte varit möjligt att mörka hans sämre sidor. Det hade också blivit en tråkig bok att läsa. För övrigt har jag känt mig styrkt av att det faktum att Bo själv var så noga med att inte blockera eller censurera sig. Jag tycker själv att boken är skriven i hans anda.
- Det var heller ingen nyhet att Bo Widerberg var svår både att arbeta med och att leva med. Många av de kontroverser han hamnade i, bland annat på grund av sin ovilja och oförmåga att planera, hade ju också redan avhandlats i tidningarna då det begav sig.
Hur var han som svärfar?
- Han var inte en person man förlitade sig på. Men han var ju som många vittnat om charmig och karismatisk. Han avskydde tristess. Och jag minns att jag tänkte, när han dog, att nu blir tillvaron lite tråkigare. Ingen som plötsligt virvlar in och berättar om ett oförväntat möte med Billy Wilder eller Warren Beatty, för att ta några exempel.
Vad fick dig att faktiskt vilja ta dig an arbetet med biografin?
- Jag är själv en flitig läsare av biografier och tycker att det skrivs för få i Sverige. Jag tyckte också att det självklart borde finnas en om Bo Widerberg. Det kändes faktiskt ganska självklart att jag skulle göra det. Jag kan mycket om film och jag har känt Bo i 20 år.
Det brukar sägas att Bo Widerberg förnyade svensk film. På vilket sätt gjorde han det?
- Han införde mer verklighet i filmen, mer naturlig dialog och mer naturligt ljus. Han ville ut ur studion, ut i de verkliga miljöerna. Widerberg gjorde spelfilmen mer dokumentär.
Det var ju uppenbarligen inte så lätt, och ganska riskabelt, att arbeta med Widerberg. Saker som var planerade sedan länge kunde plötsligt rivas upp i sista stund, för helt nya direktiv. Varför tror du att så många trots allt var beredda att ta den risken?
- Flera skådespelare som medverkade i hans filmer vann priser för sina rollprestationer. Jag tror också att många kände att det var ett äventyr att jobba med Widerberg.
- Han förnyade också filmfotot. Det viktigaste för honom var nämligen liv, att allt skulle vara levande. Det gjorde att han kunde hamna i konflikt med yrkesskickliga fotografer som ville ha ett mer perfekt foto.
Har du någon favorit bland hans filmer?
- Kvarteret Korpen, Mannen på taket och Elvira Madigan håller jag högt.
- Jag är lite särskilt förtjust i Mannen på taket. För dialogen och skådespeleriet. Och för hela atmosfären och stämningen i filmen.