Bojunga tror på böckernas kraft

En rörd Lygia Bojunga har landat i Stockholm för att ta emot världens största barnbokspris. Precis som Astrid Lindgren, till vars minne priset delas ut, ser Lygia Bojunga fantasin som barnets bästa motvikt till maktlöshet och utsatthet.
- Vårt behov av att utveckla vår fantasi är enormt, den får oss att utforska oss själva och förstå vår potential.
Lygia Bojunga övergav en karriär som skådespelare för att hon inte tyckte om att stå i rampljuset nu kastar sig en internationell presskår över den nyanlända pristagaren. Ändå ler hon varmt och öser ord ur någon bubblande reserv av energi inför varje ny fråga. För henne, som på så många olika sätt kämpat för böckerna och barnen, är ett pris som det här värt all ansträngning i världen. Prispengarna, fem miljoner kronor, ska hon använda till att få fattiga barn i Brasilien att läsa mer.
- Inget utvecklar din fantasi så mycket som att läsa. Om jag kunde få alla unga i världen att läsa skulle panoramat förändras.
Lygia Bojunga hämtar näring åt sin egen fantasi från böcker, men också från sin egen barndom som fortfarande lever i hennes tankar.
- Jag går alltid tillbaka till min barndom, till de hus där jag bodde som barn. Det går inte en enda dag utan att jag minns någon liten detalj från min barndoms miljöer.
Men hon idealiserar inte sin barndom, den var fantastisk för att den rymde så mycket av fantasi och skaparkraft, men den var också fylld av svåra stunder.
- Jag var inte lycklig som barn. Precis som alla barn var jag ivrig att bli stor och få makt över mitt liv.

Blev du besviken när du blev stor, över att makten inte var så stor som du trott?
- Nej, för jag upptäckte när jag började skriva att jag kunde skapa och återskapa mitt eget liv i mina böcker. Det får mig att känna mig så mäktig och nu kan jag inte sluta skriva, jag kan inte leva utan den makten.
Sex av Lygia Bojungas böcker finns översatta till svenska. I "Den gula väskan" berättar hon om Rakel, en flicka som vill så mycket som hon inte borde vilja att hon lägger sina önskningar i en väska. Hon önskar att hon vore en pojke, att hon var vuxen, att hon fick skriva. Rakel har mycket gemensamt med Lygia Bojunga själv som liten flicka.
- Hon invaderade mitt skrivande fullständigt, jag ville skriva något om att resa, men Rakel tog över med sådan kraft att jag inte kunde värja mig.
- Även jag hade sådana önskningar som barn. Där jag växte upp, i södra Brasilien, hade flickor inte stora möjligheter.
Som vanligt i Bojungas böcker spinner historien om Rakel och hennes oförstående familj iväg mot det fantastiska. Föremål börjar leva, djur får mänskliga egenskaper och i den magiska värld som uppstår ryms såväl samhällskritik som de eviga existentiella frågorna.
I "Alexander och påfågeln" är Alexander, en av Brasiliens många barnarbetare, huvudperson. Lygia Bojunga har under många år engagerat sig för barnens villkor i Brasilien, under fem år drev hon en skola för fattiga barn i en bergstrakt där få kunde läsa och skriva.
Med landets nya president Luiz Inacio da Silva som lovat reformer för större rättvisa har ett nytt hopp tänts hos Lygia Bojunga och andra brasilianare.
- Men mer måste satsas på utbildning och kultur. Vi måste lyfta bildningsnivån hos de unga generationerna, annars kommer vårt land alltid att brottas med samma gamla problem.

Fotnot: Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne delas ut på Skansen i dag.

Född: 26 augusti 1932, Brasilien.
Bakgrund: Började som turnerande skådespelare, grundade en skola för fattiga landsbygdsbarn och arbetade många år inom radio och tv. Debuterade som barnboksförfattare 1972. Har sedan dess skrivit ett stort antal barnböcker och pjäser.
Tilldelades 1982 HC Andersen-priset och 1986 Rattenfänger-literaturpreis.
Nyutgåvor av Bojungas böcker på svenska: "Den gula väskan", "Kompisarna", "Maria på slak lina", "Min vän målaren", "Den blommiga soffan".