Bok eller bröd?

Många lärda samfund och institutioner har anförtrott det Ekbladska tryckeriet i Västervik och dess vd Per-Åke Hedén att framställa deras periodiska skrifter och större bokverk. Till dessa hör Vitterhetsakademien (jämnårig med Svenska Akademien 1786) som låtit trycka sin bibliotekshistoria från grundandet till år 2000; författad av Marie-Louise Bachman.
Det är en guldgruva för den som är intresserad av bokhistoria. Man spanar knappast efter "roliga historier" men sådana finns sparsamt i dessa faktatyngda kapital.
I biografin över riksantikvarien Hans Hildebrand (1842-1913) får man veta att denne lärde gigant hade en bohemisk läggning. Han hade inget sinne för ekonomi, lönen var låg och försörjningsplikten stor (sju barn).
För att göra ett hopp i denna levnadsteckning går jag direkt till ett citat: "I den Hildebrandska släktkretsen berättas en historia som belyser hans bristande ekonomiska sinne och förkärlek för bokköp. Han hade vid ett tillfälle glömt att ge hustrun hushållspengar. I stället för bröd serverades familjen Walter Scotts samlade verk till middag".
Man kan väl med Carl Snoilsky påstå att "samlarvurmen blev en verklig sjuka". Jag hänsyftar på dikten Gammalt porslin där en kung av Saxen bytte bort sitt garde mot en kinesisk kruka. Men sens moralen i det senare fallet är att kungen gjorde rätt ty gardet finns ej kvar men "krukan hon står ännu bi".