Stegen kommer som stigna direkt ur tystnaden och rör sig sakta i riktning mot henne. Det är ingenting att bli rädd för. Den som kommer har aldrig gjort henne något ont. Hon borde kunna strunta i det där, låtsas som om det inte existerade, hon har försökt, men det går inte. Stegen tränger sig på, tvingar henne att lyssna spänt varje gång."
Minns du din första stora läsupplevelse? Jag minns den precis. Utdraget ovan är hämtat från den boken, "Agnes Cecilia - en sällsam historia" av Maria Gripe. Jag läste boken ett sommarlov som 11-12-åring. Och sedan var jag såld. Jag ville uppleva det igen och igen. Det vill säga den där känslan av att förflyttas till en annan värld och så fullständigt uppfyllas av den.
Jag fortsatte med "Tordyveln flyger i skymningen" och "Skuggan över stenbänken". Men sedan gick det några år innan jag kom över en historia som drabbade mig lika fullständigt igen.
Som vuxen har jag hittills bara varit med om det några gånger. "Den hemliga historien" (Donna Tart), "Den store Gatsby" (Francis Scott Fitzgerald) och "Blonde" (Joyce Carol Oates) är några sådana exempel.
Den förstnämnda läste jag på tunnelbanetåget när jag pendlade mellan hem och jobb i Stockholm. Hela arbetsdagen längtade jag efter den där lässtunden på gröna linjen.
Den sistnämnda - en fiktiv berättelse om Marilyn Monroes liv - läste jag en påsk i sommarstugan, nyss hemkommen från en resa till Los Angeles. Att jag just hade besökt denna mytiska filmstad tillförde förstås upplevelsen något alldeles extra eftersom jag kunde se gatorna och platserna, där händelserna utspelade sig, tydligt framför mig.
Det är lite motsägelsefullt att man minns exakt var man var, vad man gjorde och hur livet såg ut just då när man läste de där böckerna som man samtidigt så fullständigt uppslukades av.
Men kanske är det så att riktigt bra litteratur plötsligt gör livet lite tydligare?
På redaktionen damp det för några dagar sedan ner ett stort tungt paket.
Det visade sig innehålla tio ungdomsklassiker i nyutgåva med mycket lockande omslag skapade av Lina Bodén och Robert Wallmark - bland annat nyss nämnda Agnes Cecilia. De ingår i Bonnierförlagens klassikerserie Repris och släpps, i begränsad upplaga, i slutet av månaden.
Vad är det då som gör en bok som Agnes Cecilia till en klassiker? Förmodligen att den berättar en historia som går hem och är giltig i alla tider, alldeles oavsett när författaren levde och verkade. Ja, och så det där att den plötsligt gör livet lite tydligare. Men inte minst att den för en stund låter dig uppfyllas av en helt annan värld ...