Bryggaren andades vislyrik

Arrangörernas sympatiska koncept bygger på att till konserternas första akt bjuda in mindre etablerade visartister, ofta med lokal anknytning, medan andra delen tillägnas en representant för den svenska viseliten. Lördagskvällens föreställning på Bryggaren inleddes således av Västervikaren Jonas Friberg, som med sitt fyrmannaband framförde visrock av klassiskt snitt. Stina Künstlicher från Göteborg öppnade med Joe Hills berättelse om den strejkbrytande lokföraren, som i svensk översättning fått namnet Kalle Johansson. Ett socialt engagemang präglade även hennes egna kompositioner, vilka framfördes till skickligt gitarrackompanjemang. Mest säregen av kvällens textförfattare var dock Oskar Jeremias, nyutexaminerad från Visskolan, som återvänt till staden i sällskap med systern Emeli och kontrabasisten Lars Ekman. Låttiteln "Ko i skogsbrynet" eller rimparet isglass-visklass kanske kan ge en antydan om den lätt absurda humor, som i kombination med stor språklig uppfinningsrikedom dominerade framträdandet. När Jack Vreeswijk efter pausen äntrade scenen informerade han om att publiken skulle få höra sånger av "en gammal släkting, lite eget och lite Taube", vilket visade sig betyda en egen komposition och en av Taube. I övrigt fullt fokus på den gamle släktingen. Jack Vreeswijk har förvisso alla förutsättningar för att bli en fullfjädrad Cornelis-imitatör, men markerar tydligt i sina tolkningar att han vill göra något personligt av sångerna. Detta gällde inte minst mer lågmälda nummer, exempelvis kärlekssångerna till Esmeralda och Elisabeth, i vilka han har hittat egna uppfriskande infallsvinklar. Mellan låtarna resonerade Vreeswijk om vilka problem det kan medföra att vara "kändisunge" och hur han blivit rekommenderad att åtminstone hålla sig borta från faderns allra mest folkkära visor. Västervikspubliken verkade dock inte ha något emot att i konsertens slutskede återigen få höra sångerna om trasiga skor eller om fröken Cecilia Lind. Och faktum är att Vreeswijk och hans följeslagare, den fingerfärdige gitarristen Love Tholin, till och med lyckades ge nytt liv åt den annars lätt uttjatade "Jag hade en gång en båt". I en stämningsfull visa om sitt första möte med Västervik berättade Oskar Jeremias om hur "hela staden andades vislyrik". Impa Musics arrangemang bidrar starkt till att detta nu inte endast gäller några veckor under sommaren, utan välbehövligt nog även under årets mörkare månader.