Kanske har du, precis som vi, varit lite nyfiken på Ann-Sofie och hennes jobb? Tjänsten har hon haft i nästan exakt två år nu, närmare bestämt sedan 1 april 2009.
Trots det är hon gissningsvis något av en doldis för mången kommuninvånare.
- Det är säkert inte självklart för så många vad en kultursamordnare gör, säger hon.
I praktiken utför en kultursekreterare och en kultursamordnare samma arbetsuppgifter, förklarar hon.
Vad man väljer att kalla tjänsten, som omfattar en rad varierande uppdrag, är olika i olika kommuner .
- Jag är direkt underställd kultur och fritidschefen och är den enda på kultur- och fritidskontoret som arbetar med kulturfrågor. Framför allt arbetar jag med tre huvudområden, kommunens konstinnehav, kulturarv/kulturmiljöfrågor samt allmänkultur.
Varje år köper kommunen in konst för en bestämd summa (40 000 kronor de senaste åren, reds anm). Den köps in vid allmänna utställningar som arrangeras i kommunen. Syftet är att placera ut verken på olika arbetsplatser och att stötta konstlivet.
- Min uppgift är bland annat att registrera, dokumentera och placera ut materialet. Det är mycket administration runt detta. Och om något konstverk skulle fara illa har jag ansvar att vidta åtgärder. Vi har cirka 1 700 verk registrerade nu. Jag gör sporadiska nedslag, lite då och då, för att titta till konsten ute på arbetsplatserna och institutionerna.
- Inventeringsarbetet pågår ständigt. Nyligen flyttade ju socialkontoret till nya lokaler och då gjorde jag en genomgång av deras konst och nu inventerar jag de verk som varit placerade i gamla kommunhuset.
Arbetet med kulturarv och kulturmiljöfrågor handlar bland annat om att skriva yttranden för Kultur och fritidsnämndens räkning. När en ny byggnad planeras, för att ta ett exempel, är det kultursamordnarens uppgift att sätta sig in i vad detta kan tänkas innebära ur en kulturmiljöaspekt. Samt att göra en konsekvensbeskrivning och förse politikerna i nämnden med faktaunderlag som underlättar för dem att fatta beslut senare.
Ett aktuellt exempel är Björn Ulvaeus planerade byggnation på Slottsholmen.
Där hade Ann-Sofie Pettersson invändningar, bland annat mot höjden på byggnaden som hon menar kommer att göra fastigheten allt för dominerande i stadsbilden. Men i den frågan valde politikerna i nämnden att bortse från invändningarna och godkänna konstruktionen trots kultursamordnarens anmärkning.
En spännande sak som är på gång nu är "Bronsålderskust", berättar Anne-Sofie.
Det är ett forskningsprojekt som startats på initiativ av Linnéuniversitetet. Projektet handlar om att undersöka bronsålderslämningar från Blekinge och upp längs med Smålandskusten.
Vid ett nedslag i Tjust härom året upptäckte man långt fler hällristningar än man känt till tidigare.
Det fick kultur- och fritidsnämnden i Västervik att börja fundera på om man inte skulle kunna skapa ett besöksstråk för att lyfta fram dessa arv från bronsåldern.
- Tanken är att miljöerna ska levandegöras för turister och allmänhet, förklarar Anne-Sofie.
Nu har en förstudie inletts för att undersöka möjligheterna att genomföra projektet. Den genomförs av Kalmar läns museum.
- Man måste bland annat bedöma om miljöerna tål den förslitning som det innebär att många människor rör sig över markerna för att titta på lämningarna.
Det tredje området som Anne-Sofie arbetar med, allmänkultur, rör bidragsansökningar och liknande. Detta är något annat än föreningsbidrag dock.
- Föreningar och organisationer kan söka bidrag till speciella ändamål och projekt, så kallat program- och produktionsstöd. Det kan exempelvis vara en teater man planerar att sätta upp, en konsert eller dylikt. Min uppgift är att sätta mig in i hur arrangören har tänkt och ta ställning till om projekten kan vara rimliga att genomföra. Kultur- och fritidsförvaltningen ska hjälpa till så långt det bara är möjligt. Jag förbereder ärendet genom att ta fram fakta men sedan är det upp till nämndens ledamöter att fatta beslut om eventuella bidrag.
Hur en typisk arbetsdag ser ut för kultursamordnaren i Västerviks kommun är närmast omöjligt att svara på, menar Anne-Sofie.
- Jag kan ha en plan för dagen på morgonen, men så när jag går hem har inget av det jag hade tänkt mig blivit gjort. Jag får ta emot många samtal med frågor om allt mellan himmel och jord. Ibland kan man få lägga annat åt sidan för att ta fram svaren.
Kan det inte kännas frustrerande, som kommunanställd, att varje ärende är en process som tar tid? Ingenting går ju särskilt fort framåt.
- Nej, jag tycker faktiskt inte det. Man vet ju vilken organisation man jobbar inom. Allmänna och enskilda intressen ska vägas mot varandra och samråd skall alltid ske med berörda parter. Det är viktigt att kommuninvånarna ges chans att säga sitt om olika satsningar och förändringar. Det är en demokratifråga. Det är också bra att det finns tid för eftertanke.
Vad är det roligaste med ditt jobb?
- Att jag får träffa så många människor och att det mesta av det jag får ägna mig åt är positivt och konstruktivt. Jag träffar många skapande människor och det stimulerar mig.
- För övrigt har jag ett stort intresse för kulturarvsfrågor och tycker att det området är lite särskilt spännande att få arbeta med. Det är närmast en passion för mig.