Som barn var jag alltid välimpregnerad mot regn. Min mamma klädde mig ordentligt i regnjacka, byxa, gummistövlar och, som pricken över i:et, i en tjusig sydväst i barnstorlek. Vattentätt, mamma. Tack i efterhand. Men någonstans på vägen måste det ändå ha gått fel. För hur kommer det sig annars att jag, som nu har varit vuxen ganska länge, klär mig som en fullständig idiot när det regnar?Ni vet alla hur vädret har sett ut den senaste veckan. Regn, regn, regn. På längden och på tvären. Häromdagen tror jag till och med att blåsten orsakade regn horisontellt och vertikalt på samma gång. Men istället för att isolera mig mot skurarna så har jag istället envist trampat runt i mina vanliga kläder. Detta har bland annat resulterat i att ett par sandaler har gått sönder (klistret kunde inte längre ta den eviga vätan), att innersulan i mina svarta Converseskor numera total vittrat sönder och att jag säkert har gjort mig impopulär i sociala sammanhang eftersom jag inomhus numera alltid tvingas vädra mina vattensumpiga strumpor som omöjligen kan dofta gott.Jag frågar mig själv vad den här vägran mot regnkläder beror på. Det kan vara fåfänga, regnkläder är knappast det snyggaste jag vet. Men jag har faktiskt sett vissa snygga retro regnrockar och coola regnstövlar de senaste åren. Men har jag inhandlat dessa? Nej. Jag har istället börjat ana att min regnklädesvägran har att göra med att inte riktigt vilja bli vuxen. För vad är mer vuxet (och tråkigt) än att ha varje situation uträknad i förväg? Jag tror att mitt motstånd till ordentliga regnkläder ligger i att jag inte vill vara till tänderna förberedd inför varje situation jag kan hamna i. Det finns en tjusning i det oplanerade. Sedan är det kanske inte så kul att bli blöt inpå benen i augustiregnet, men det är inte heller så farligt. Hittills har jag alltid torkat efteråt.Till mamma kan jag bara säga att du inte misslyckades helt, jag har fortfarande kvar mina gummistövlar. De är visserligen så pass gamla att de har mitt namn skrivet i bläck stövelskaftet för att inte förväxlas med de andra barnens. Men de står i alla fall tryggt i min garderob och väntar på att bli vuxna.
