Dansant vårfinal med Östra Akademin

Det senaste läsåret har Östra Akademin haft den unge mexikanske koreografen Emir Lopez som danslärare. Resultatet av det året kunde intresserade västervikare se igår kväll i Bryggaren, och jag tror att många häpnade.Själv tog jag chansen att se genrepet tidigare på eftermiddagen - med salongen fullsatt av skolelever. Under numren var de dödstysta, helkoncentrerade. Reaktionerna direkt efteråt var - för att formulera det milt - livaktiga!Från årskurs ett medverkade nio elever: Alexandra Lund, Emma Lindholm, Julia Lundström, Linda Johansson, Madeleine Rozmarynovicz, Maya Svarén plus tre utan efternamn i programbladet, Dorothea, Felicia och Lisen.Föreställningens mest bärande inslag stod fem elever från årskurserna 2 och 3 för: Emilie Rosenqvist, Jull Hunt Höglund, Sofi Holm, Josefin Wijk Hoffman och Isabella Grönfeldt. De tre förstnämnda av dessa tre var även koreografiskt engagerade i flera nummer.Alltså 14 danselever. Bland dem inte en enda grabb. Jag tror att det är ett småstadsfenomen. I Stockholm, till exempel, är det inte alls ovanligt med manliga danselever. Kan man hoppas att åtminstone någon här i vår stad vågar bryta mot klichén att dans bara är något för tjejer?Emir Lopez borde kunna vara ett föredöme. Här stod han bakom över hälften av de totalt 22 inslagen. De flesta var öppet sceniska, några inspelade - som filminslag. Ja, pauser för de akuta dansarna behövdes nog. Det var tätt mellan scenerna, och inte ett enda var lätt. Jag satt där och undrade hur alla dansarna även hunnit med sitt ordinarie skolarbete.Emir Lopez stilkonst ligger så långt från klassisk balett man kan komma, även om samma slags smidighet, följsamhet och kraft behövs. Skillnaderna ligger både i musiken och koreografin. Det handlar om häftiga tonfall och lika häftiga rörelser. Ibland blir innehållet, "berättelsen" tydlig. Som i scenen där kirurger, patienter och väktare förtvivlat slåss om makten. I andra kan koreografin kännas som bildströmmar längs musiken. Ljus, ljud, bild, scenografi blir egna konstverk. Och längs den vägen har Mixart, Emmi och Viktor Berggren samt "vaktisen" Micke verkligen finslipat sina "instrument"."Recall" (närmast "Minnen" på svenska) heter föreställningen, med underrubriken "Det här är bara början...". Det ska vi hoppas. Och tala om att vi väntar på nya steg.