De nya gräsrotsrörelserna
Efter decennier av marknadsliberala experiment börjar motreaktionerna ta form i Latinamerika. Magnus Linton tröttnade på rapporteringen från en bortglömd kontinent och reste dit för att berätta om nya rörelser som inte ryms i den gängse politiska mallen.
Till gräsrötterna. Magnus Linton har skrivit reportageboken "Americanos", om de nya gräsrotsrörelserna i Latinamerika. Boken är Augustnominerad i klassen facklitteratur, till författarens förvåning.Foto: Bertil Ericson/Pressens Bild
Foto:
- Jag är inte intresserad av partipolitik, det är inte där de stora sakerna händer. Det här är genuina gräsrotsrörelser som vuxit fram underifrån. Och det är hoppingivande för demokratin.
Magnus Linton är chefredaktör för tidskriften Arena och har tidigare skrivit "Veganerna". Sedan länge har han intresserat sig för Latinamerika och när de ekonomiska möjligheterna dök upp bestämde han sig för att göra en klassisk reportagebok - en dyr genre som få förlag vill satsa på i dag.
- Egentligen är det ett patetiskt projekt, det är klart att jag inte kan beskriva en hel kontinent i en bok på 200 sidor. Men jag har ändå velat ge en övergripande bild av Latinamerika. Jag är frustrerad över att rapporteringen därifrån är så dålig, om den ens förekommer.
Resan började i Buenos Aires, hos fabriksarbetare som tagit över företaget från sina arbetsgivare och bildat kooperativ. Det är ett etablerat fenomen i argentinsk politik, och enligt ekonomiska analytiker en social rörelse med goda utsikter för tillväxt.
Men Magnus Linton aktar sig för att ge en skimrande gammel-marxistisk bild av den nya tidens aktivister. Det är inte så enkelt som att det är den liberala frihandelspolitiken som ligger bakom dagens problem med fattigdom och korruption. Ett av hans exempel på det är Chile, som han tycker har lyckats kombinera 80- och 90-talens frihandelsdoktriner med en modern socialdemokrati.
- Det här är verkligen inte embryon till slutet för marknadsekonomin. Jag tror snarare på en vitalisering eller tillnyktring av marknadsekonomin.
För fabrikssömmerskorna i Argentina är det inte en kamp sprungen ur en lust att själv bestämma över arbetsvillkor. I stället handlar det om att rädda sina jobb, om ett val mellan pest eller kolera. Många vill inget hellre än att det ska vara som förr, säger en kvinna på textilfabriken.
Fabriksockupanterna i Argentina har tydliga band till jordbruksockupanterna i Brasilien - Movimento Sem Terra, jordens rörelse - som är den starkaste rörelsen i boken. Mekaniken är den samma, att använda outnyttjade resurser; jord som inte brukas, fabriker som står tomma.
- Det konceptet sprider sig som en löpeld genom Latinamerika.
Boken utspelar sig till största del i olika kåkstäder där misären är total. Ändå har reportagen fått ett positivt ackord, i botten finns en grundläggande utvecklingsoptimism.
- För mig har social och politisk rättvisa alltid varit det stora målet och jag tror absolut att även Latinamerika kommer gå åt det hållet. De här gigantiska kåkstäderna som jag har klampat omkring i, om 50 år tror jag att tillväxten kommer ha nått de människorna också med ordnade jobb och vettiga löner.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!