De skitiga nävarnas historia

Svenska industriminnesföreningen (SIM) har sedan 1995 varje år utsett "årets industriminne". I år delades priset ut för elfte gången och gick till Hylténs metallvarufabrik i Gnosjö.
- Det är stor spridning bland pristagarna, både geografiskt och verksamhetsmässigt, stort som smått, säger Samuel Karlsson, som har skrivit om de första tio pristagarna i boken Levande industriminnen.
I boken, som är skriven i samarbete med Tekniska museet, går att läsa om de tekniska framsteg som gjorde att industrialiseringen kunde ta fart. När folkskolan infördes i Sverige, och även ingenjörsutbildningen, gick utvecklingen framåt med stormsteg. Här finns historier om hur samhället såg ut, om företag och byggnader, om människor och deras familjer.

Till exempel Johannes Andersson, som i slutet av 1860-talet bestämde sig för att emigrera till Amerika när nöden kom till Jämtland. Han köpte en biljett till Amerikabåten för 160 kronor och behövde bara en koffert för överfarten. På väg till den auktion där han skulle köpa kofferten blev han erbjuden att köpa en gård vid Hovermoån och bestämde dig direkt för att ta chansen. Amerikabiljetten gav han bort till sin bror som emigrerade i stället. Johannes startade ett sågverk på gården. Nu är hans sonsonson Folke Eriksson och hans bror Yngve den fjärde generationen som är verksam på Hovermo. De renoverar och arbetar på det som numera är ett gårdsmuseum.
På museet finns gårdens utveckling bevarad. Verktyg och maskiner står kvar och visar besökarna hur det varit från 1870, genom fyra generationer av händiga och uppfinningsrika män. Här finns smedja, såg, instrumentbyggeri, kvarn och bilverkstad.

Kvinnor har självklart även de varit verksamma på gården, men precis som i många gamla industrier är det inte mycket av deras arbete som är dokumenterat eller bevarat. På Hovermo gårdsmuseum finns i alla fall många av kvinnornas vardagsredskap kvar, till exempel en handvevad tvättmaskin.
- Ofta skrivs inte mycket om kvinnorna. På en del ställen har de haft mindre synliga arbeten, som hon som diskade flaskor, säger Samuel Karlsson.

Hon som diskade var mamma till Ulf Berggren som nu driver Borns bryggeri. Hennes arbetsuppgift har kanske inte lämnat några konkreta spår efter sig, men den var likväl nödvändig för att verksamheten skulle fungera och för att flaskorna skulle kunna användas igen och igen.
Bryggeriet startade 1898 och många bryggare försökte sig på verksamheten men fick inte riktigt ihop ekonomin förrän Ulfs farfar, världsomseglaren Julius Berggren, tog över.
Ulf Berggren började arbeta på bryggeriet när han var 16 år, innan dess hade han fått hjälpa till med flaskdiskningen. 1979 blev den småskaliga produktionen ohållbar och verksamheten lades ner.
Efter 15 år drog Ulfs då 21-årige son Mathias igång produktionen igen och han äger fortfarande bryggeriet även om det numera är Ulf och hans fru Mai som jobbar där. Tillverkningen är småskalig och utrymmet är litet och bryggningen sker efter samma recept som vid företagets start. Detta är en av anledningarna till att SIM velat uppmärksamma företaget.

Det i särklass största industriminnet som fått utmärkelsen från SIM är Kalklinbanan mellan Forsby och Köping som är över fyra mil lång.
Den invigdes 1941 och användes till att frakta kalk mellan orterna. Varje korg kunde ha en last med 1 200 kg kalksten. Linbanan kunde transportera 94 ton i timmen. Numera finns en ideell förening som arbetar med bevarandet av linbanan tillsammans med myndigheter, museer, andra organisationer och privatpersoner. Linbanan provkörs två gånger per år för att se till att anläggningen inte rostar sönder.
Det finns många berättelser om vad som hänt vid och omkring linbanan. Det tog 300 personer två år att bygga hela anläggningen, så många har haft egna historier att berätta om det storslagna bygget.

- Det är lite av de skitiga nävarnas historia, så det är viktigt att inte bli alltför romantiserande, många arbetade och levde under väldigt dåliga förhållanden, säger Samuel Karlsson.
- Mycket har ju blivit rivet, det var smutsigt och eländigt, men några har varit framsynta och har tyckt att det är viktigt att bevara folkets kulturarv. Numera är det också mer accepterat att det är viktigt att bevara.
Nu är flera av de tio industriminnena museer eller intressanta besöksmål där historien blir verklig och konkret.
- Det fanns ju en enorm entusiasm på den här tiden, energi att skapa företag och ta till sig nya idéer, en tro på framtiden. Vi kanske skulle kunna dra nytta av det i dag och inte vara så rädda för förändringar och för vad som väntar i framtiden, säger Samuel Karlsson.

De skitiga nävarnas historia

Före förra sekelskiftet gick Sverige in i en ny fas; industrialiseringen förändrade hela samhället. Många av de gamla byggnaderna, maskinerna och arkiven har förstörts för länge sedan, men det finns undantag. Tack vare lokala eldsjälar har hundratals gamla industrimiljöer rustas upp.