På Bokmässan samtalade de under rubriken "författare utan gränser", vilket anspelar på att de båda är födda i andra länder men ändå valt att skriva på det tyska språket.
Språket är också ett starkt tema i bådas författarskap, enligt moderatorn Stefan Helgesson.
Terézia Mora föddes i Ungern 1971 men är bosatt i Berlin sedan drygt 20 år.
Hennes roman "Alla dagar" uppmärksammades och rosades av många när den kom ut 2004. Bland annat tilldelades romanen priset för "Årets bästa tyska bok" och verket gav henne erkännande som en av sin generations viktigaste europeiska författarröster.
I år har "Alla dagar" (en titel lånad från en Bachmanndikt, reds anm) översatts till svenska.
Mora, som även jobbar som översättare, pendlar förvisso mellan två språkvärldra - tyskan och ungerskan. Men hon har båda språken med sig sedan barndomen, betonar hon.
Hon växte upp på landsbygden i ett flerspråkigt område nära den österrikiska gränsen.
Dimitré Dinev föddes i Bulgarien och har däremot inte tyskan med sig sedan barnsben. Han fick erövra språket som vuxen.
Så hur kom det sig då att han valde att börja skriva på tyska? undrar Stefan Helgesson.
- Jag flydde till Österrike 1990, drygt 20 år gammal. Det var tyskan jag skulle använda när jag köpte bröd, sökte jobb. Ja, det var det tyska språket jag skulle leva i.
- Mitt liv hängde på att jag skulle behärska det nya språket, förklarar han.
- Och eftersom jag inte haft det med mig sedan uppväxten är jag inte lika bunden till det. Jag känner mig mer fri när jag skriver på tyska än bulgariska. Med tyskan har jag också fått återupptäcka orden och betydelsen bakom dem. Jag måste uppfinna språket igen och igen. Det har varit bra för mig som författare.
Sitt genombrott fick Dimitré med romanen "Änglatungor", en omfångsrik bok på 600 sidor med över 40 karaktärer.
Handlingen utspelar sig i Bulgarien och Wien. Även denna bok har i år blivit översatt till svenska.
- Det är en sex kilo tung bok som skulle kunna döda en kritiker, säger Dimitré allvarligt men med glimten i ögat.