"Dead man walking" som opera

Den katolska nunnan Helen Prejean har ägnat sitt liv åt fattiga och utsatta i New Orleans. Hennes brevväxling med två fångar, dömda till döden för mord och våldtäkt, slutade med att hon följde dem hela vägen in i döden. Sista veckan före avrättningen fungerade hon som själasörjare i fängelset.
Syster Helens bok om sina upplevelser, "Dead man walking", blev både Pulitzernominerad bästsäljare och Oscarsbelönad film med Susan Sarandon som nunnan och Sean Penn som dödsdömd fånge. I filmen och på scenen är de två fångarna sammanslagna till en karaktär.

Historien har väckt stor uppmärksamhet i USA, där dödsstraffet är en realitet i flera delstater.
- Vi har inte dödsstraff, men många unga här i Sverige vill införa dödsstraff. Det är viktigt att diskutera det. Oavsett om det är i Kina, USA, Irak eller Sverige så är det nära oss, det handlar om människor i vår värld.
Det säger operasopranen Miriam Treichl. Hon gör huvudrollen i den svenska uppsättningen av den relativt nyskrivna operan "Dead man walking", som har nått stor publik i USA sedan urpremiären i San Francisco 2000.
- Bakvägen, rakt ner i magen, kan operan öppna upp för känslor som vi inte ens varit medvetna upp. Förhoppningsvis kan musiken tränga långt in och få människor att känna något, säger Miriam Treichl.
Att axla den roll som Susan Sarandon fick en Oscar för är inget problem för henne. Grundstenarna i historien är desamma, men det här är en annan tolkning. Redan i operans prolog står det klart att fången är skyldig, till såväl mord som våldtäkt. I boken förblir skuldfrågan oklar.

Operan handlar också om ett möte mellan två diametralt olika människor. En nunna som arbetar med fattiga i New Orleans och en dödsdömd fånge når varandra på djupet.
- Helen Prejean är en person som inte väjer för det som är svårt och ibland outhärdligt. Hon stannar kvar. Det är ett av kärnbudskapen, att i mötet med en annan människa blir du till.
Helen Prejean har fortsatt verka mot dödsstraff efter bokens utgivning. Att historien blev opera ser hon bara som positivt, ett sätt att nå fler.
- Jag har lärt mig mycket om brott och straff av henne, om vårt behov av hämnd och hur det ser ut i dag. Det är inte svart eller vitt, man fylls av så många känslor när man möter mordoffrens föräldrar, eller den dödsdömdes mamma. I operan är det första gången som Helen besöker en dödsdömd som hon brevväxlat med. Hon tvivlar på sitt arbete och kämpar ständigt med sin tro, säger Miriam Treichl.

Samuel Jarrick spelar den dödsdömde fången, hans största roll hittills.
- Musikaliskt låter det ganska enkelt, men det är oerhört många tempoväxlingar och svårt att få fram naturligheten som präglar dialogen. För mig hör "Dead man walking" till samma tradition som Puccini, han försöker också närma sig ett naturligt talideal. Men här är det nedskitat av situationen i fängelset, säger han.
Den verklighetsbaserade och brutala historien är realistiskt skildrad även på operascenen och uppsättningen rekommenderas från 15 år. Någon regel om åldersgräns finns inte för opera, men med två mord, en våldtäkt och en avrättning vill operan inte se för unga personer i publiken.
- Det är bra att man vet i förväg att det kan vara otäckt även på teatern. Mordet är brutalt, precis som själva dödsstraffet, säger Samuel Jarrick.
"Dead Man Walking" hade premiär i helgen på Operan i Malmö, och ges till och med den 21 januari.

"Dead man walking" som opera

När boken "Dead man walking" blev film gav den Susan Sarandon en Oscar. Som opera gör den succé över hela USA. Nu är det dags för Sverigepremiär.