Deckare om gårdagen

Islänningen Arnaldur Indridason har nu skrivit sin fjärde deckare som ges ut på svenska. Den är lika spännande och intressant som de tidigare, om man gillar historier om försvunna personer. Det gör jag.
Precis som i de tidigare går även denna berättelse långt tillbaka i tiden. Den här gången förflyttar vi oss dels till 50-talets nybildade Östtyskland, och universitetet i Leipzig, dels till 60- och 70-talets kalla och sedermera ljummare krig mellan öst- och västblocken och dess förgreningar till Island.

Bokens intrig är följande: ett mansskelett hittas i en sjö, fastbundet vid en gammal rysk radioapparat för avlyssning av den amerikanska flygbasen på Island. Polisen förstår snart att det rör sig om ett mord någon gång på 60- eller 70-talet.
Utredaren Erlandur, den tjurige gamle polisen med sitt eget livshelvete, kommer så småningom gåtans lösning på spåren, tack vare intuition, envishet och kollegialt samarbete.

Den gamla politiken är i dag historia och kuliss i en deckare, ändå känns det som om det var nyss. Det är inte så länge sedan vi levde i ett uppdelat Europa, då samhällsförutsättningarna var helt annorlunda än nu. Detta använder författaren till fullo, det historiska skeendet är både motiv och bakgrund.
De viktigaste frågorna får vi svar på men några lämnas ännu öppna vid bokens slut.
Det som gör den här boken till en bra deckare är både persongalleriet och den ganska ovanliga intrigen parat med ett historiskt skeende som ger ett vidare sammanhang. Deckare av i dag inte bara förklarar och ser kritiskt på dagens samhälle, utan också på gårdagens. Detta är en av de bättre.