Den döda kvinnans berättelse

Minns ni Mary Jo Kopechne? Chappaquiddick? Ja, då klarnar det.
Visst minns vi att den amerikanske senatorn och presidentbrodern Ted Kennedy körde ner i ett vattendrag en julidag 1969 på ön Chappaquiddick efter en fest i Martha?s Vineyard. Han kan ha varit påverkad av alkohol.
I bilen hade han med sig en av den mördade Bobby Kennedys kampanjmedarbetare, en ung kvinna som hette Mary Jo Kopechne. Hon dog vid olyckan.
Ted Kennedy åtalades för vållande till annans död eftersom han påstods inte ha försökt rädda henne och för att han väntade i tio timmar innan han anmälde olyckan.
Detta tog sannolikt död på hans presidentplaner, precis som han befarade.

Nu har Joyce Carol Oates skrivit en kort roman om olyckan, ur kvinnans perspektiv. Vi följer hennes tankar och tillbakablickar i livet när hon kämpar mot sin drunkningsdöd. En död som vi vet ska komma, men som hon hoppas undkomma.
Hon är illa skadad efter olyckan och sitter fastklämd inne i bilens förarsäte. Bilen ligger upp och ner. Vattnet sipprar sakta in och fyller till slut bilen.
Hela tiden tror hon att senatorn ska komma och hjälpa henne ut, att han bara gått för att hämta hjälp. Men timmarna går nere i det svarta träskvattnet.

Det är naturligtvis mycket skickligt och suggestivt beskrivet, en berättelse du sträckläser för den griper tag i dig omedelbart. Så är det när Joyce Carol Oates skriver, och särskilt när hon skriver om unga kvinnor som utnyttjas av män, oftast äldre män.
Hennes berättelse utspelar sig 1991, inte 1969 som i verkligheten, och på en annan plats på den amerikanska ostkusten och förstås en annan icke namngiven senator. Men i övrigt stämmer det mesta med den faktiska verkligheten.
Vad som egentligen hände får vi förstås aldrig veta. Men Joyce Carol Oates roman har lyft Mary Jo Kopechnes liv upp till ytan igen.