Den första boken om utbrändhet igen

För 17 år sedan skrev Barbro Bronsberg och Nina Vestlund sin första bok om utbrändhet. Nu har de gett ut en ny och i stort sett helt omarbetad upplaga. De var först i den här genren i Sverige, och myntade begreppet långt innan vi fått ett modernt ord för det som förr kallades överansträngning, om det ens kallades något.
I den nya versionen av Bränn inte ut dig använder de sig också av de kunskaper som kommit fram under mellantiden, och drar nya slutsatser ur det.
Begreppet utbrändhet definierar de så här: "ett allvarligt tillstånd, där en person har kollapsat fysiskt, emotionellt och mentalt." Man är tömd på kraft, som ett urladdat batteri.
De konstaterar att både arbetsliv, privatliv, personlighet och det omgivande samhället samverkar i processen fram till utbrändhet.
Boken börjar med en genomgång av de fyra faser som kan leda fram till utbrändhet: entusiastiska fasen, stagnationsfasen, frustrationsfasen och överaktiva fasen.
Här punktas en rad symptom i varje fas och dessa utvecklas i den följande delen av boken. Här kan jag lätt känna igen egna symptom, få mig en tankeställare och hejda mig i tid. För inte har jag kopplat ihop till exempel problem med sömnen och närminnet med vägen till utbrändhet utan bara sett det som enskilda stressymptom, något som bara finns men som jag skjuter undan.
På så sätt fyller boken en mycket viktig funktion. För med kunskap kan man förebygga framtida problem.
Den största delen av boken handlar nämligen om detta: hur man förebygger. Det gör att den ger ett hoppfullt intryck, och följer verkligen titelns uppmaning. För batteriet går att ladda igen.
I tolv avsnitt får vi råd om hur. Och det är givetvis sådant de flesta av oss redan vet, men av olika skäl tränger undan från medvetandet i det dagliga livet: vårda både kropp och själ, ställ rimliga krav, sätt gränser, tro inte att tiden räcker till allt, delegera, släpp den gnagande oron över det du ändå inte kan påverka. Och mycket annat.
Det är befriande att läsa. Till exempel det kapitel som handlar om att göra sig fri från ägodelar, ett uppenbarligen växande bekymmer i vår tid. "Vi äger tingen, men tingen äger också oss" skriver de. Tingen tynger oss, lägger sten på börda.
Det som i mina ögon skiljer den här boken från de många andra som tar upp det här ämnet är att jag vet att de två författarna kan sin sak. De vet vad de pratar om, både genom personliga erfarenheter och genom mångårig kunskap.
Redan när jag läste deras första bok 1987 kändes den klok och trovärdig. Och än mer nu, när vi har facit i hand med de många långtidssjukskrivningarna i Sverige från ett stressande arbets- och samhällsliv.
Det finns dem som inte förstår att så många är sjuka av stress i dag. Men det är inte så svårt att förstå när man får veta orsakerna bakom, inte minst stressfaktorn att inte kunna påverka sin situation. I dagens arbetsliv är det ett vanligt arbetsvillkor. Lägg det till samhällsattityder med höga krav på engagemang i privatlivet, som till exempel alla konsumtionsval vi nu måste göra och som är så stressande.
I den här boken finns kunskap och råd som får mig att se sammanhang och öka förståelsen för problemet och därmed mina möjligheter att bättre hantera stressfaktorer i mitt eget liv.