Den mest respektlösa julfilmen

Först: Bjällerklang, stilla decembersnö, julklappsköpare som kopplar av på en mysig pub.
Sedan spyr jultomten och ?Bad Santa? kan börja på allvar.
Wilie T Stokes är varuhustomten som under en månad per år tillåter en oändlig rad av snoriga ungar att sätta sig på hans fulla blåsa, dra i hans lösskägg och nysa multiresistenta dagisbakterier i hans ögon.
För att stå ut är han konstant fullare än ett fackombud i en porrbutik. Dessutom drivs han av ett slutmål: Att plundra varuhusets kassaskåp på hela julkassan.

?Bad santa? bjuder på många fina klappar. Ett svårslaget rekord i antalet ?fuck? per replik, en tydligt ?South Park?-inspirerad humor, en mycket hälsosam respektlöshet och några av julens högsta och mest cyniska skratt.
Billy Bob Thornton i huvudrollen är hårdare än Nordpolen. Han har blivit mer fenomen än skådespelare, ett stycke manlig urkraft, en nutida John Wayne som med tre repliker, en skiftning i ögonrynkorna och svepandet av ett whiskyglas kan säga mer än en hel independentfestival. De påstår att han var packad under inspelningen av ?Bad santa?, men förvåningen hade blivit större om han varit nykter.
När den första förtjusningen lagt sig inser man filmen bara innehåller ett enda skämt: Världen är snäll, tomten elak. Det är nästan lika kul varje gång ? men bara nästan. Efter femton ljuvliga minuter blir det tydligt att filmen saknar en extraväxel att lägga i, rytmen stelnar, granen är klädd men det blir liksom aldrig julafton.