Den stora köphysterin närmar sig

Julen nalkas och den årliga köphysterin är i antågande. Vad ska jag köpa till svärmor? Vad vad det nu grabben ville ha? Vad köpte vi förra året till farmor och farfar? Hur mycket pengar ska vi lägga på julklappar i år? Hur mycket pengar har vi egentligen? Ska vi köpa på kredit eller ska vi ta ett "Finaxlån"? Vem ska laga julmaten i år? Vem ska vi fira jul hos i år? Frågorna är många och det som är tänkt att vara en lugn och fridfull helg har bara blivit ett ångestfyllt kommersiellt jippo. Och vi dras med, jag med. Det är otroligt svårt att inte ryckas med i kommersen, för marknadskrafterna är starka, otroligt starka, och de vet hur de ska göra för att få dig att köpa ännu fler julklappar än föregående år.
Och som om det inte var nog med det så måste vi även kämpa emot massmedierna som späder på det hela med alla möjliga och omöjliga artiklar om saker som de tycker att vi "måste" ha. Bara en sådan sak som "årets julklapp", vem fanken är det som har kommit på det? Jo, givetvis handlarna i någon slags symbios med massmedia. För allvarligt talat, vem har råd med en ny plasma-tv som går loss på tjugotusen spänn om man inte går in till banken och tar ett lån? När ska massmedierna sluta gå handlarnas ärenden och i stället skriva om vad julen egentligen handlar om, om nu någon kommer ihåg det?

Nu låter det som jag inte tycker om julen, men det gör jag och jag köper gärna saker till mina barn och något fint till min käresta och kanske något lite till mina närmaste, men där tycker jag gränsen är nådd. För det viktigaste för mig är inte om jag får en sprillans ny tv eller kanske den senaste teknikprylen som någon har utsett till årets julklapp. Utan det är att jag får vara med mina nära och kära, kanske äta god mat, titta på Kalle Anka på tv, umgås och ha trevligt. Det är det som är julen för mig och kanske borde vara för fler i Sverige.
Glöm heller inte bort de fattiga och hemlösa när du sitter där och surar för att du inte fick den senaste mp3-spelaren för tretusen kronor, eller om du inte fick den specialbeställda gåslevern från Frankrike. Titta då på Karl-Bertil Johnssons julafton på tv på julaftons kväll och fundera ett slag över vad julen egentligen handlar om, det gör jag varje julafton och filmen blir tyvärr aldrig inaktuell.

En helt annan sak, fast egentligen inte, är att den bästa svenska tv-såpan nu är över, nämligen FC Z. Det är den första såpan jag har sett där det inte handlar om att vare sig rösta ut sina motståndare eller om att den som är den mest vidriga, falskaste person är den som vinner serien. Utan här har det varit ett helt annat upplägg. Man har samlat ihop en gång killar som aldrig i hela sitt liv har sparkat på en fotboll och inte heller har utfört någon som helst motion. Dessa individer har under fyra månader tränat och levt tillsammans och spelat träningsmatcher för att slutligen möta Djurgårdens A-lag på Stockholms Stadion inför en fullsatt läktare.
Här har det handlat om att lära sig samarbeta, stötta, kämpa för att tillsammans skapa ett så bra fotbollslag som möjligt. Det hela har letts av fotbollslegenden Glenn Hysén, som har försökt att lära ut fotboll till grabbarna. Det har varit en fantastisk serie, som har visat att det faktiskt går att gör en såpaserie utan att förnedra människor. ZTV förtjänar en stor utmärkelse för detta fantastiska initiativ. Det känns skönt att det fortfarande finns lite värme och ödmjukhet även inom såpornas värld.