"Två gånger är en vana" heter den högaktuella andra delen i en serie böcker som, om allt går enligt planerna, ska mynna ut i nio böcker totalt.
Tre titlar är redan köpta av förlaget (Norstedts) och första boken "Ett litet snedsprång" ska bli film med inspelningsstart nästa sommar.
Att byta genre var med andra ord ett lyckokast men det gjordes inte utan vånda, intygar Denise.
I tio års tid har hon varit författare i den så kallade chick lit-genren. Lite förenklat kan man kanske beskriva denna stilart som en typ av böcker som skildrar livet för storstadskvinnor i 20-30-årsåldern - inte sällan på jakt efter den stora kärleken.
Denise ogillar egentligen begreppet chick lit som direkt översatt borde bli något i stil med "tjejstrunt"?
- Det är en nedsättande och dum definition. Det finns ingen motsvarighet för litteratur skriven av män om män. Den närmaste jämförelsen man kan komma skulle kanske vara gubbrock.
- För övrigt har jag många manliga läsare också.
Författarkarriären tog fart i slutet av 90-talet efter att Denise i fyra års tid studerat dramaturgi vid New York University. Efter hemkomsten debuterade hon med romanen "Väninnan".
- På utbildningen fick vi lära oss att när man valt en genre så skulle man hålla fast vid den. Det fick vi verkligen inbankat i oss. Att byta genre var dömt att misslyckas menade våra lärare.
Inte undra på att det var skrämmande att ändå göra just det.
- Men det var tvunget, menar Denise.
- Jag hade ingen energi kvar till att hitta på nya historier. Att fortsätta med samma typ av berättelser kändes till slut ungefär som att hänga med en tjejkompis som ältar samma problem om och om igen. Jag förlorade liksom toleransen med det till slut.
I augusti förra året släpptes Denises första bok i elegant crime-genren. Då var hon oerhört nervös över hur mottagandet skulle bli. Nu, lite drygt ett år senare, är hon mycket glad och nöjd över att hon vågade byta spår.
Men att skriva traditionella deckare var aldrig något alternativ, förklarar hon.
- Den traditionella deckarformen är så given och jag ville inte förhålla mig till någon annans regler. Jag ville helt enkelt ge mig själv friheten att skapa något eget. Man kan nog bäst beskriva böckerna som relationsromaner med spänningsinslag vilka alla utspelar sig i överklassmiljöer.
- Generellt sett är det annars mycket fokus på diskbänksrealism i svenska moderna deckare tycker jag. Det är mycket som är grått och skitigt.
Huvudkaraktären i serien är den nu 55-åriga åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff som återvänt till yrkeslivet efter sin makes död.
- Det är en stark karaktär. Jag kände lite grand att det var på tiden att hitta en romanfigur som hade lite mer livserfarenhet än de personer jag skrivit om tidigare. Jag är väldigt förtjust i Marianne. När jag skriver om henne känns det som att umgås med sin bästa väninna. Med henne är jag trygg.
Att bli författare var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse, berättar Denise.
- Jag trodde i och för sig ganska länge att jag skulle bli bibliotekarie. Jag tog ofta min tillflykt till biblioteket eller bokhandeln när jag var barn. Det fanns ett antikvariat i huset där jag bodde.
- Böcker är trygghet för mig.
Parallellt med vuxenlitteraturen skriver Denise även ungdomsböcker. Den senaste "Baristas" utkom i våras.
Det kan också nämnas att Denise i höst medverkar i Gomorron Sveriges kulturpanel i SVT tillsammans med Björn Wiman och Camilla Lundberg. Dessutom väcker hon Stockholm i SR P4 tillsammans med Peder Gustafsson.