Det är Kafkas år i år

- Kafka intar en särställning. Otroligt många människor har känt sig kallade att försöka förstå honom, säger Niklas Hjulström som regisserar "Processen" som musikal på Folkteatern i Göteborg.
Kafka - oöverträffad skildrare av existentiell ångest. Kafka - absurdismens mästare. Kafka - Strindbergfantast fixerad vid sin egen kropp och ouppnåeliga manlighetsideal.
Tolkningarna av den tjeckiske och judiske författaren Franz Kafkas verk går onekligen isär.
- I sin dramatisering av "Processen" har Peter Weiss framförallt tagit vara på det sociala hos Kafka, det samhällskritiska, kritiken av demokratin, säger Niklas Hjulström.
Han regisserar "Processen" i musikalversion, som har premiär på Folkteatern i Göteborg den 10 september, och som bygger på konstnären och dramatikern Peter Weiss dramatisering från 70-talet. Weiss menade att det religiösa inte har någon plats i "Processen", något Niklas Hjulström har svårt att förstå.
- Man kan inte plocka bort det. Det religiösa och det existentiella är centralt. För min del handlar "Processen" om vårt förhållande till existensen, till det faktum att vi ska dö.

Att göra "Processen" som musikal var inget Niklas Hjulström föresatt sig från början.
- Det jag visste var att vi skulle göra ett samarbete med den regionala orkestern Bohuslän Big Band kring "Processen". Sen insåg jag att de är ett av Sveriges bästa storband, det går inte att ha dem lite i bakgrunden medan vi spelar teater på förscen. De måste få plats.
- "Vad fasen ska skådisarna göra?" frågade jag mig då. Vi får väl dansa eller sjunga eller någonting. Till slut insåg jag att jag höll på att göra en musikal. Sen tog det en halv dag att omvandla manuset och lägga in ett tiotal låtar.

I Stockholm hade nyligen "Kafka" premiär på Strindbergs intima teater. I den fokuserar dramadebuterande Hannes Meidal på Kafkas fixering vid sin kropp - han gymnastiserade flera timmar om dagen - och sin manlighet.
Och om två veckor, även det i Göteborg, får Kafkafigurer åter anledning att stämma upp i sång. Då är det premiär för "K. Beskrivning av en kamp" på Göteborgsoperan. Operan är helt nyskriven av den uppmärksammade tonsättaren Jan Sandström. Librettot står den tjeckiska författaren och Kafka-kännaren Josef Kroutvor för, tillsammans med David Radok, som även regisserar. Allt som sjungs är direkt baserat på texter av Kafka; allt från anteckningar till arbetsprotokoll och romaner.
"Det berömda svårmodet blandas med en god portion humor" enligt upphovsmakarna som på Göteborgsoperans hemsida refererar till Torgny Lindgrens utsaga: "Kafka är morfar till Monty Python. De har samma känsla för det absurda".
Några problem med att få fram Kafkas absurdism i "Processen" på Folkteatern, tror Niklas Hjulström knappast att det blir.
- Musikalformen i sig är absurd, om folk plötsligt skulle bryta ut i sång och dans i verkligheten skulle de hamna hos läkaren!

Nog för att en Kafkatopp infunnit sig i höst, men Kafkas popularitet har varit mer eller mindre konstant sedan hans död 1924: Han var de franska surrealisternas favorit, därefter gjorde existentialister, med Sartre och Camus i spetsen, honom till sin. Hans inflytande på efterkrigstidens modernistiska diktning är stort.
Ändå skrev Franz Kafka inte mer än tre romaner, knappt fullbordade. Han var jurist till yrket och arbetade på Arbetarolycksfallsförsäkringsanstalten i födelsestaden Prag. Mest känd av hans romaner är "Processen". Därtill skrev han flera noveller (bland annat "Förvandlingen" om en man som förvandlas till en skalbagge) samt dagböcker och brev. Sina verk beskrev han som "personliga bevis på min mänskliga svaghet" och i sitt testamente - han dog 40 år gammal i tuberkulos - begärde han att hans litterära kvarlåtenskap skulle brännas.
Istället för att mata lågorna har hans texter inspirerat och förbryllat eftervärlden.

Det är Kafkas år i år

Teater, musikal, opera. Tolkningar av den tjeckiske författaren Franz Kafkas verk fyller scenerna i höst.