Det bästa är öppningsspåret

"Era Vulgaris"
Queens of the Stone Age
(Interscope/Universal)
Betyg:Det finns få personer inom den hårda rockens värld som har ett så eget avtryck som Queens of the Stone Ages frontman Josh Homme. Man hör nästan direkt att musiken kommer från hans eget lilla universum.
Den där unika blandningen som varit Queens of the Stone Ages adelsmärke och som tagit hårdrocken framåt fulländades på 2002 års mästerliga "Songs for the deaf". De nivåerna når bandet inte på nya plattan "Era Vulgaris".
Redan på förra skivan "Lullabies to paralyze" märktes det tydligt att basisten Nick Oliveri fått lämna skutan. Det blir lika tydligt den här gången.

Homme levererar som vanligt stadiga riff, hämtade djupt inne i den kaliforniska öken, uppblandat stundtals med en säregen känsla för pop. Emellanåt blir det för mycket tomgång och på de sämsta spåren rent av så trist att det knappt lämnar avtryck.
Man saknar det vilda och det supersnabbt punkiga, det som Oliveri stod för (vid sidan av nakenchockerna). Det spelar liksom ingen roll att albumet gästas av Mark Lanegan (som vanligt) och Strokes Julian Casablancas. Även om man skulle höra deras bidrag, vilket man inte gör, räcker det inte till att nå tidigare nivåer.
De bästa är banne mig öppningsspåret, i och för sig såsiga, Turnin? on the screw". QOTSA goes nästan svängig electronica.