Vi är på traditionsenlig cykelsemester, min kompis Petra och jag. Den här gången cyklar vi på Österlen, kuststräckan Ystad-Kristianstad. Vi ska stanna på varje ställe vi får lust till, vara spontana. Det har vi bestämt oss för.
Men snart tar motvinden nära nog andan ur oss och ett hårt regn piskar våra ansikten.
Hahaha! Så tokigt! Med skratt liksom snusförnuftiga och glada tillrop försöker vi muntra upp varandra. Man får sannerligen inte tappa humöret! Vi som är friluftsmänniskor för sjutton. Vi som till och med uppskattar lite regn och rusk och naturens oförutsägbara nycker.
Självbilden börjar svikta.
När vi når Kivik har vi för länge sedan blivit varse att våra regnkläder på intet vis hållit måttet. Fy skäms för falsk varudeklaration!
Våra planer på att inmundiga nyrökt fisk vid strandkanten. Nja, de gick förstås om intet. I stället kliver vi huttrande och drypandes av regnvatten in på en pizzeria i centrum. Efter att i omgångar ha genomfört ett omständigt klädombyte på restaurangens trånga toalett sitter vi sedan där med var sin öl i handen och en pizza mellan oss på bordet. Här blir vi sittandes många timmar... Och sakta men säkert får vi upp värmen igen.
"Kommer tid kommer råd", säger Petra.
"Kommer tid kommer råd", replikerar jag.
Vips känns allt lätt igen och vi brister ut i skratt - genuint den här gången.
Dags att backa bandet lite grand.
Någonstans mellan Simrishamn och Kivik, inte långt från Baskemölla, hade vi några timmar tidigare konstaterat att värst mycket blötare än så här kan man nog inte bli. Faktiskt. Vad ser vi då? Jo, någon underbar människa har satt ut en sparkstötting vid vägkanten, på vilken följande rader nedtecknats på en skylt: "Kommer tid kommer råd".
Ett budskap som inte kunnat komma lägligare för två frusna och trötta själar till cykel - nu med tunnelseende och siktet endast inställt på att ta sig från punkt A till punkt B, och det illa kvickt. Alla spontana stopp har för länge sedan tappat sin dragningskraft. Här bör tilläggas att just nämnda klyscha är något vi brukar köra med lite då och då, sinsemellan.
De som läst Håkan Nessers bok "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" känner säkerligen igen parollen. "Kommer tid kommer råd" är nämligen en fras som de båda tonårspojkarna Erik och Edmund allt som oftast brådmoget tar till när livet, och det aktuella samtalsämnet, blir allt för allvarstungt.
Nu gick det såklart ingen nöd på oss. Inte på riktigt. Men i alla fall.
Så. Vad kan man dra för lärdom av denna våta historia?
1) Var inte snål när du ska skaffa kläder för aktivt uteliv.
2) En gammal klyscha kan alltid komma väl till pass, eller kanske rättare sagt: det finns en tröstande klyscha för (nästan) alla tillfällen. Det är ju inte för inte som klyschor blir klyschor.