Det förändrade landskapet

Henrik Ekman är programledare för Vetenskapens värld i tv och han är biolog. När man läser hans texter känner man att han kan sin sak, han går på djupet och han är realist. I ett ämne som detta, som behandlar det förändrade jordbrukslandskapet är det annars lätt att bli sentimental. Det lyckas Ekman undvika.
?De sista ängarna? är närmast en hembygdsbok för eklandskapet kring slottet Bjärka-Säby söder om Linköping. Boken handlar inte så mycket om vilka blomster som frodas eller försvinner i det gamla boendelandskapet som titeln kan få en att tro.
Nej, här tas allting upp, stöts och blöts och jämförs med det gamla.

Tack vare gamla intervjuer, gjorda av Bjärka-Säbybor på 1910-talet kan Ekman göra dessa jämförelser. Han återger intervjuerna ordagrant och på dialekt. Det ger dem en extra äkthetsprägel. Man förstår hur torparna fick slita, man tror sig förstå, ty egentligen är det ofattbart.
På 1930-talet hade Bjärka-Säby cirka 80 arrendegårdar och torp. I dag är de sex stycken. Inklusive de tre huvudenheterna Bjärka-Säby, Hovetorp och Stavsäter.
Henrik Ekmans beskrivning av människorna i bygden blir för en utomstående kanske en smula likgiltig, men deras berättelser blir det inte. Man får en ovärderlig inblick i hur det gick till förr. Ingen som läser om det omänskliga slitet vid dagsverkstorpen kan vilja ha dem tillbaka. Men ett vill nog alla ha tillbaka, utom möjligen skogsbolagen, och det är ängarna som nu har planterats med granskog. Dessautom en oduglig skog som bara duger till massaved med årsringar på två centimeter.
Ekman gör således inga artlistor över växtligheten. Blommorna berörs bara helt kort. Däremot går han igenom landskapets alla djur och deras utveckling.
Kort sagt får nog alla kulturvänner som läser den här boken sitt lystmäte. Utom möjligen botanisterna.