Det onda mot det goda

Läs den! Men läs de andra två böckerna först, innan du läser denna.
Stig Larssons tredje och sannolikt sista utgivna bok är en direkt fortsättning på bok nummer två i trilogin om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist. Ett halvfärdigt manus till en fjärde bok lär finnas.
Sällan har väl Sverige upplevt en sådan bokfeber som nu och det är förståeligt även om den säkert haussas upp av den tragik som omger den. Men böckerna är briljanta berättelser; ändlöst spännande, välskrivna, trovärdiga i all sin absurditet, med tydligt utmejslade människoporträtt och den ständiga kampen mellan ont och gott.

Den här gången är det en spionthriller vi får i handen, snarare än en mer traditionell deckare. En viktig huvudroll har en mindre och hemlig grupp vid Säpo, hemlig till och med för Säpos ledning.

Hur kan en sådan över huvud taget etablera sig i den demokrati den är satt att beskydda? Det blir begripligt, och till och med en teoretisk möjlighet, när du läser Stieg Larssons bok.
Journalisten Mikael Blomkvist kommer gruppen på spåren och tar åter hjälp av sin vän hackern Lisbeth Salander, trots att hon ligger på sjukhus efter en svår skottskada. Hur de gör lämnar jag till läsaren att upptäcka.
Styrkan i berättelsen är framför allt detaljrikedomen i faktaåtergivningen, och det persongalleri vi möter. Människorna är i många fall arketyper snarare än vanliga människor i vår vardag. Men vem är vanlig egentligen?

Mikael Blomkvist är en genuint god och klok människa, Lisbeth Salander är ett utpräglat gräsrotsbarn som överlevt trots mycket stryk, hennes advokat Annika Giannini är precis så rakryggad och med så stark integritet som vi vill att en advokat ska vara, och så vidare.
Men det är en grym värld där de goda människorna behövs. Här finns de, i en av de mest spännande historier jag läst.