Dixieland på kyrkoturné

Helgen blev tät för Gamleby Dixie Orkester. Dalhems kyrka på lördagen och igår kväll i Gamleby Missionskyrka. Att Gamleby var orkesterns hemmaplan märktes. Publiken var åtskilliga gånger större än den i Dalhem.

Åsa Schiller, uppvuxen i Gamleby, var helgens sångsolist tillsammans med Gamleby Dixie. Och i det sammanhanget var det premiär för henne.

Åsa Schiller, uppvuxen i Gamleby, var helgens sångsolist tillsammans med Gamleby Dixie. Och i det sammanhanget var det premiär för henne.

Foto: Rune Engelbrektsson

Kultur och Nöje2008-05-19 00:07
Gamlebykonsertens rubrik var "Jazzgudstjänst", och varför inte. Inleder man en musikstund med ballader som "When the saints go marching in" är temat givet. Att tvååriga Gamleby Dixie har hittat formen fick vi fina besked om. Man håller sig till klassisk dixieland, både i repertoar och besättning.För den musiken är det snart dags att fira hundraårsjubileum. Det var omkring 1910 som allting tog fart, ett slags piggt snedsteg, mest av vita jazzfantaster. Begreppet Dixie var ju både smek- och smocka-namnet på Sydstaterna, så musiken smälte snabbt in. Programmet växlade mellan toner som de flesta av oss har nära till, och mer okänt. Bland det välkända fanns till exempel "Basin street blues" och "Down by the riverside". I den sistnämnda fick vi möta kvällens sångsolist, Åsa Schiller. Hon är från Gamleby även om hon nu för tiden jobbar inom psykiatrin i Norrköping. Men musiken och sången är angelägen för henne. Vid pianot satt förresten Sören Petterson, hennes musiklärare på högstadiet.Men vilken röst har hon egentligen? Dixieband hör inte till orkestrar som har lätt att dämpa sig. Om kompet, i åtminstone någon strof, till exempel bara lagts på pianot hade vi fått veta mer. Hoppas hon kommer igen.Gamleby Dixie Orkester är en oktett. Jan-Olov Petterson är både bandets ledare och trumpetare. De övriga är Carl-Edvard Rudebeck klarinett, Christer Ekström tenorsax, Anders Byström, trombon, Erik Berg banjo, Sven Torstensson bas samt Sören Petterson vid pianot. Det var väl bara Erik Berg som inte riktigt fick luft och utrymme för sitt banjospel. De övriga stod för flera, mycket uppskattade solistinslag.Ett par psalmer ingick i programmet. Den ena var nr 235, "Som en härlig gudomskälla", ett finurligt tillskott. Den musiken skrev nämligen svenske sjömannen och frälsningsofficeren Fredrik Bloom som inspirerades starkt av jazzen under sin USA-tid i slutet av 1800-taletKvällens extranummer var också finurligt - "Do you know what it means to miss New Orleans". Den svenska översättningen brukar vara "Tack och adjö". En perfekt final.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!