Dokumenterar folkparkerna

Styrdans, ljusa sommarkvällar och nitlotter i tombolahjulet.
Folkets Park är inte längre en publikmagnet, men som symbol för det svenska folkhemmet står den oöverträffad.
I år är det 100 år sedan de svenska folkparkerna gick samman i en förening, Folkets Hus och Parker. Jubileet uppmärksammas i inte mindre än tre böcker. För de två K-märktspanarna Staffan Bengtsson och Göran Willis, som ägnat många år åt svensk populärkultur och mötesplatser, var det en självklar företeelse att titta närmre på. Deras bok "Hela svenska Folkets Park" bygger på en resa genom de landsändar där folkparkerna ligger tätast - Värmland, Dalarna, Bergslagen, Östergötland och Småland.
- Det är ett ursvenskt fenomen. Lite av en fornlämning från folkhemstiden, säger Göran Willis.

Folkparkerna var i många år det stora folknöjet utanför de stora städerna. Orkestrarna fyllde dansgolven under de kulörta lyktorna. Folkhemstanken fanns där, även om många folkparker existerade långt innan Per-Albin myntade begreppet. Alla skulle kunna komma dit, entrén skulle vara billig och lokala föreningar tog hand om det praktiska.
- Det är en bit Sverige som har sett likadant ut sedan 1950-talet. Byggnaderna underhålls fortfarande och gräset klipps, men kommer man till Älgsjövallen i dag så krävs det ingen fantasi för att förstå att så såg det ut 1958 också. Det är som en tidsmaskin, säger Göran Willis.

Parkerna ser förvisso ut som de gjorde förr, men i dag saknas den stora publiken. Konkurrensen med tv-underhållningen har varit svår och artistgagerna har blivit för höga. Alla parker har samma bekymmer, berättar Göran Willis, och både här och där är de på utdöende.
Kvar finns många av eldsjälarna som hållit skeppet flytande. Parkernas vaktmästare har varit en guldgruva för Staffan Bengtsson och Göran Willis. Fick vaktmästarna välja skulle de vrida tillbaka klockan till en tid då gagerna var lägre, somrarna soligare och publiken större.

En annan skatt de båda K-märktspanarna stött på är fotografen Gustaf Larssons bilder. Till 50-årsjubileet av folkparkernas centralorganisation fick han i uppdrag att dokumentera parkerna. Sommaren 1955 bilade han med sin hustru genom hela Sverige och tog bilder av dansande par, biljettkassor, serveringar, chokladhjul och dansbanor.
- Han är en hjälte. Vilket jättejobb att resa runt till alla folkparker. Vi har varit i kanske 39 och det har tagit mycket tid.