Västervik på sommaren är fantastiskt.
Det kan ingen förneka.
Den som mot förmodan gör det ligger uppenbarligen i ide under en stor sten från juni till augusti.
Allt finns liksom.
För det första: det är allmänt bra drag och stämning i stan, till stor del tack vare alla turister.
För det andra (och det viktigaste): evenemangen duggar tätt.
Grundpelare som Visfestivalen och MC-Dagarna garanterar ständig leverans. De är stabila. Pålitliga. Trygga. Vi Västervikare ska vara glada över att de finns.
Icke att förglömma är också klassiker som Hasselörodden och Kanalsimmet. Och det finns mycket mer, men jag nöjer mig där ändå.
För mig som gillar sport är det dock två tämligen färska arrangemang som har lyft sommaren i Ostkustens Pärla till nya, ruskigt höga, höjder.
Japp, det är Swedish Floorball Open och Karhu Run jag tänker på.
Bevisligen – bägge tillställningarna har varit stora succéer – hade de varsin lucka att fylla ut. Något de har gjort med bravur.
Jag räknar med nya deltagarrekord både när det gäller innebandyn och löpningen i år.
Finns det då något, som är rimligt att få till, som skulle förgylla sommaren ytterligare?
Ja, gott folk, det finns det faktiskt.
Kalla mig bakåtsträvare och nostalgiker, det tar jag så gärna. För det jag föreslår är – trumvirvel – Drakbåtsfestivalen.
Denna supersköna händelse som lades ner efter att ha pågått i ett par år (fråga mig inte när, men det var bra länge sen nu).
Jag minns det så väl. Jag hängde med mamma ner på stan. Tittade på paraden. Jag försökte få en skymt av alla lag bland folkhavet och se vad de hade för kreativa och roliga utklädnader.
En gång, jag tror det var en lärare jag tidigare hade haft på lågstadiet som av oklar anledning var med i något lag från en frisörsalong. De hade sprayat håret i alla möjliga färger och hon kom fram till mig och sprayade i min kalufs. Jag tror det var lila, jag var kanske åtta-nio år och kände mig häftig.
Alla minnen är dock inte lyckliga. Jag minns när min pappa var med i ett lag när han läste på Gamleby folkhögskola. De skötte sig bra i paraden, men jag ville se min pappa dominera och vinna heat i kanoten.
Hur det gick? Åt skogen. Hans lag var chanslöst. Jag grät. Min pappa var ju bäst, vad hände? Mamma fick trösta.
Jag återhämtade mig efter ett tag. Följde resten av tävlingarna. Tittade fascinerat på alla kreationer med stora ögon och drogs med i den glada atmosfären som spreds i centrala Västervik.
För att summera mina tankar: jag har bara gott att säga om Västervik sommartid. Men det bör alltid finnas plats för Drakbåtsfestivalen.
Då skulle sommaren definitivt bli komplett.