I våras köpte jag en cd-skiva. Det var den första på mycket länge, och det kommer nog att dröja ett tag innan jag köper nästa.
För några år sedan skrev jag resignerad krönika om hur sorgligt det var att se alla ens favoritskivaffärer dö bort - en efter en.
I slutklämmen undrade jag om en musiknörd verkligen skulle acceptera att bara ha musik i digital form. Man vill ju ha skivsamlingen väl synlig - som en trofésamling.
Nu har jag varit heldigital några år, och jag kan konstatera att jag inte saknar cd-skivorna. Jag slipper det tråkiga "att para i hop 15 skivor med 15 fodral" varje gång jag städar. Cd-fodralen var en historia i sig, med en märklig förmåga att bli repiga och gå sönder.
Däremot saknar jag skivaffärerna. De var en speciell plats. När jag tänker efter tyckte jag redan som barn, innan jag blev skivkonsument, att det var roligt att gå i renodlade skivaffärer.
Det var väldigt sociala platser. Folk kommenterade högljutt skivorna som de bläddrade bland. Jag hör inte samma livliga diskussioner mellan kompisar som går och botaniserar i hyllorna i en bokhandel.
Samtidigt som det har blivit underbart lätt att hitta all upptänklig smal musik på nätet, så sporrar inte näthandlarna till spontan- och chansköp. Jag märker också att lagrad på en hårddisk är det lättare för musik att glömmas bort. Musik som inte sätter sig vid första eller andra lyssningen, blir nästan meddetsamma bara en titel bland andra i de många raderna i mp3-spelarens katalog. Tidigare låg skivomslaget framme någon vecka som en påminnelse om att "här finns jag, du köpte mig i förra veckan, lyssna på mig åtminstone en gång till."
Men allt har givetvis inte blivit sämre. Kommer att tänka på ett 15 år gammalt skivbutiksminne som i dag skulle vara otänkbart. Jag ville ha Chemical Brothers remix av Primal Screams Jailbird. Skivaffären i Hultsfred hade den inte hemma, utan fick beställa den. Dagarna gick, och blev till veckor. Jag gjorde flera besök i butiken, men fick alltid beskedet: "Kommer nog med nästa leverans."
Så en dag kommer jag in i butiken, och ur högtalarna hör jag "Jailbird" remixad av Chemical Brothers.
- Jag hör att skivan äntligen har kommit, säger jag glatt.
- Nä, du får vänta en vecka till, svarar expediten. Vi fick in ett exemplar, men det ska jag ha själv.