Konsertsalen var fylld till hälften när ljudet av ensamma fotsteg mot scengolvet berättade att dansföreställningen "My true north" tagit sin början. Två kroppar, den ena i omlopp om den andra, som cirkulerar kring varandra, dras isär, trycks ihop.
Kanske kan dansaren och koreografen Erik Kaiels verk ses som en intim föreställning där blickfånget hamnar på det som inte syns, det som finns i mellanrummet och i relationen mellan personer.
Erik Kaiel berättar att han tagit sin utgångspunkt i Arkimedes sats att "ge mig en fast plats att stå på så ska jag rubba jorden".
- Samma kraft kan man finna i relationerna, berättar han.
Inför kvällens andra akt, "No man is an island" bjuds publiken upp på scen. Erik Kaiel återfinns själv där, men livlös och stilla scengolvet, en del av rekvisitan men ändå en högst påtaglig del av föreställningen. En av ensemblens dansare trampar på honom, klättrar på honom, och arrangerar den lealösa kroppen i olika ställningar.
Efter föreställningen anordnas en frågestund där Kaiel får frågan om symboliken bakom verket.
- När man kommer ner till kärnan av något är den aldrig bara en sak, vi ser olika saker. Till en början utgick min idé från Guantamo Bay och jag lekte med tanken att rollerna mellan fångvaktare och fånge var ombytta, men sedan har det snarare handlat om att utforska möjligheter och att se vad man kan åstadkomma.
Ensemblen kommer att turnera i Småland och Skåne under tre veckor, närmast besöker de Vimmerby. Därefter fortsätter turnen i bland annat Holland och Skottland.