Dubbelmoral i deckare om medelklassen

Det är lite av Peyton Place-känsla över den här boken, som av förlaget kallas kriminalroman. Men bara lite.
Saskia Noort, en holländsk författare, har skrivit en bok om dagens unga medelålders, deras dubbelmoral och dubbelliv. Hon gör det i form av något som möjligen kan liknas vid en deckare, men snarare är en relationsroman.
Bokens jag är den nyrika medelklasskvinnan Karen, sambo med Michel och mor till två döttrar i förskoleåldern. De är båda framgångsrika i sina jobb och har gott om pengar, och bor i ett samhälle på landet utanför Amsterdam. De umgås med fyra andra liknande par i samhället, och som kallar sig för Middagssällskapet.
De tror i alla fall själva att de är lika varandra, med samma livsvillkor och synsätt.
När en av dem dör i en eldsvåda där familjens hem brinner ner, och en annan en vecka senare dör efter ett fall från en hotellbalkong, då börjar det gå upp för Karen att det finns hemligheter som påverkar alla deras liv och som de andra är rädda för. Hon börjar nysta i det, och dras själv med i intrigerna.
Allt det som kommer upp till ytan ställer livet på ända för de flesta av dem.

Visst är det någorlunda begåvat skrivet, en skruvad berättelse där författaren sätter fingret på det sjaskiga som döljs bakom den borgerliga diskreta fasad som visas upp. Samtidigt är frågan, vad vill hon med detta?
Historien pendlar mellan en stil som mest liknar de klassiska FLN-romanerna (flärd, lust och njutning) från 80-talet och en hårdkokt deckare. Och däremellan djupdykningar á la Peyton Place.
Kanske vill hon för mycket, författaren.
Boken lever inte riktigt upp till det spänningskrav man normalt har på en deckare, är inte tillräckligt kittlande som FLN-roman, och en aning för ytlig för att stå på egna ben.