Dublin minns sin store son

Efter "I väntan på Godot" blev teatern aldrig mer den samma. Det skriver den brittiske regissören Peter Hall, som var den första att sätta upp pjäsen i Storbritannien, i en artikel i brittiska Guardian. Året var 1955 och kritikerna hade svårt att förstå både det tomma scenrummet och "bristen" på handling.
50 år senare röstades Becketts debutpjäs fram som 1900-talets främsta pjäs.

Hundraårsjubileet av Samuel Becketts födelse är en stor händelse i Irland och Storbritannien. Mängder av teatrar och institutioner uppmärksammar författaren, dramatikern och Nobelpristagaren, trots att han tillbringade större delen av sitt liv i Frankrike. Under hela april pågår Beckett Centenary Festival i Dublin, med teateruppsättningar, foto- och konstutställningar, filmer, seminarier och uppläsningar.

Regissören Karl Dunér, med en rad uppmärksammade Beckettuppsättningar bakom sig, tror att vår Ibsentradition, med den psykologiska teatern, kan vara en orsak till det svala intresset.

- Han är inte krävande eller svår att förstå. Men pjäserna kräver mycket av regissör och skådespelare. I mycket dramatik kan man småljuga och fylla på med gester. Men med Beckett är det som att spela falskt på en fiol. Det blir plågsamt tydligt när man spelar dåligt, säger Karl Dunér.
Han skulle ha satt upp Becketts "Slutspel" på Stockholms stadsteater med premiär den 13 april, Becketts födelsedag, men uppsättningen har skjutits upp.
Nyligen har också en helt ny bok kommit ut på engelska. I "Beckett remembering, remembering Beckett" får vi ta del av Becketts egna minnen från barndomen, tiden i Paris med James Joyce och motståndsrörelsen under kriget, men också en rad berättelser från människor som under åren mött Beckett.
Bland andra skriver svenske Jan Jönsson om sin uppsättning av "I väntan på Godot" med fångar från Kumlaanstalten i rollerna. Fångarna rymde i samband med premiären och föreställningen fick ställas in. När Jan Jönsson berättade för Beckett vad som hänt skrattade han länge och väl och svarade: "Det är det bästa som någonsin har hänt med min pjäs sedan jag skrev den!"
Andra som minns Beckett i boken är författarna J M Coetzee och Paul Auster och skådespelerskan Jessica Tandy.

En svensk författare som gärna berättar om hur Beckett inspirerat henne är författaren och dramatikern Bodil Malmsten. Under en Beckettfestival i Dublin 1991 satt hon i publiken och ett resultat blev diktsamlingen "Inte med den eld jag har nu". Titel är hämtad från en rad i Beckettpjäsen "Krapps sista band".

Vad har Beckett betytt för dig som dramatiker?
- Att våga. Att orka. Att veta att det inte finns något att säga, att det är bäst att hålla käften, men att inte hålla käften. Att veta att det inte finns något som heter lyckas, eller komma fram till. Att det inte är någon tragedi. Att det måste finnas humor, en strimma, en kontrast, svarar hon.
På frågan om Becketts storhet skriver hon att han skalade bort allt utom det väsentliga.

Dublin minns sin store son

Det är hundra år sedan dramatikern och Nobelpristagaren Samuel Beckett föddes och Irland firar med festival och flaggor. I Sverige är intresset svalare, men en rad svenska dramatiker och regissörer kan vittna om hans betydelse.