Efterdyningar från 1968

1968. Studentrevolternas år. Kravallåret. Och visst minns vi Båstad?
Det gör Willy Josefsson. I sin senaste deckare återvänder han till demonstrationerna i Båstad i maj 1968, när apartheidlandet Rhodesia skulle spela en tennismatch. Bland de många poliserna som kommenderats dit finns Martin Olsson, författarens återkommande huvudfigur.

Då är Martin Olsson ung och grön, nyss fyllda 20, och råkar under sitt arbete hitta en mördad ung man på en offentlig toalett mitt i Båstad. Mordet visar sig ha skett natten före demonstrationerna, men innan det är känt sprids ryktet att polisen slagit ihjäl en demonstrant.
Det här var före IB-affären och Säpo härjade fritt bland de vänsterradikala. Säpos spionerande på svenska medborgare är huvudtemat i boken.

Nu är Martin Olsson äldre, förtidspensionerad och redan före detta polis. Han blir uppsökt av sin förre arbetskamrat Arne Bergman som menar att det är något fuffens med en pågående mordutredning. Handlingar och vittnen försvinner och utredningen går inte att genomföra.

Den mördade är den man som 1968 fälldes för mordet på Båstadynglingen, och som efter 12 år på rättspsyk blev journalist. Nu har han avrättats med en kula i nacken. Är det historien som hunnit ifatt honom?
Arne Bergman vill att Martin Olsson ska bli privatspanare åt honom, eftersom han tror att obstruktionen sker inom kåren.

Jag gillar den här deckaren. Kanske för att den har förtjänster mer som roman än som deckare. På något sätt blir deckargåtan av mindre betydelse än den kringliggande berättelsen om Martin Olsson och hans tankar kring Säpos spioneri på 60-talet, som skedde genom infiltration i vänstergrupperna.
Ett extra plus är den tidskänsla från 1968 som Willy Josefsson förmedlar. Vi minns ju hur det var, och han berättar om det kaos som uppstod kring platsen för tennismatcherna. Det känns äkta, och kanske är det självupplevt.
Hur som helst är det en läsvärd historia.