- Hur många i salongen är lärare, undrar en av rollfigurerna tidigt i pjäsen "Lärare för livet".
En hel del händer åker upp bland publiken. Säkert fick lärarna en kväll med många igenkännande skratt.
Sofia Fredéns pjäs "Lärare för livet" börjar dagarna innan terminsstart. Lärarna återsamlas inför läsåret. Snabbt utkristalliseras några typiska karaktärer.
Gamla adjunkten Margareta som varit med sedan Hedenhös tid, eller åtminstone innan skolan kommunaliserades. Hon kommenterar syrligt hur skolan befunnit sig i fritt fall sedan dess.
Johanna, nyutexaminerad lärare från Piteå. Första lektionen slutar med att hon får springa ut ur klassrummet och spy i en papperskorg.
Biträdande rektorn Kjell. Här är det ordning och reda. Det finns inte en situation som inte Kjell skrivit en handlingsplan för. Drömmer om att bli rektor. Lärarkollegan Kerstin säger tröstande att han borde fått bli rektor.
Rektor har istället franskaläraren Tove blivit. Möter publiken på ett sprudlande gott humör. Till skillnad från Kjell har hon attityden att man inte ska oroa sig. Det mesta löser sig, och löser det sig inte så ordnar det sig nog ändå.
Joel, det unga stjärnskottet i lärarkåren. Till skillnad från sina äldre vänsterkollegor tycker han att skolan ska utveckla individer. Det gäller inte bara eleverna, själv har han till kollegornas förtret förhandlat sig till löneökning av Tove genom att hota att gå över till den lokala friskolan.
Huvudsaklig spelplats är lärarrummet. Dialogen är knivskarp. Här avhandlas föräldrar som lägger sig i, utvecklingssamtal, ett sommarlov som må vara långt i allmänhetens ögon, men som tar slut lagom till solen kommer fram.
Det finns en allvarlig botten i pjäsen. Lärarnas skiljda attityder kommer i dagen när de möts av nyheten att Petter, en stökig elev "med en diagnos" ska börja på skolan.
Vilka rättigheter har Petter? Vilka rättigheter har de andra? Vilken är skolans uppgift; att ge alla elever en bra chans att bli goda samhällsmedborgare, eller bilda dem som är motiverade?
Till den sistnämnda falangen hör adjunkten Margareta. Hon förklarar dräpande för kollegorna varför hon vägrar att fylla i närvarorapporter för eleverna:
- De som är intresserade är närvarande, och de som inte är närvarande är jag inte intresserad av.