Bittert arv är en mycket målande titel på senaste boken av Kiran Desai, en indisk amerikansk författare som vann Man Booker-priset förra året. Alla de öden hon beskriver i boken har ärvt sina roller eller sin livssituation.I berättelsens mitt finns den unga flickan Sai som har en märklig bakgrund. Lite i taget blottläggs hennes historia som själv säkert vet mindre om än vad vi får veta. Den unga Sai får en nästan lika ung man som privatlärare och en kärlekshistoria tar sin början. Hon bor hos sin morfar, den pensionerade och totalt desillusionerade domaren Jemubhai i ett gammalt unket hus som klamrar sig fast på bergssidan uppe vid foten av Himalaja på gränsen mot Nepal och Sikkim. Dit har domaren dragit sig tillbaka för att avsluta sitt liv lugn och ro med hunden Mutt uppassad av en hunsad kock. Domarens bittra arv har han från engelsmännen. I England utbildade han sig men blev samtidigt fullständigt utstött. I Indiens domstolsväsen fick han en rejäl skjuts uppåt när landet blev självständigt, samtidigt var han i folkets ögon ett imperialismens verktyg.Kocken ärvde sin lott av sina förfäder och finner sig i sin förnedring. Han har satsat allt på sin son som illegalt bor och arbetar i USA. I kockens fantasi lever sonen ett inflytelserikt liv och han förmedlar ständigt kontakter från desperata indiska pojkar som vill pröva lyckan i landet därborta. I själva verket bär sonen faderns bittra arv.Bittert är det också för andra figurer i romanen. Det är bara de unga arga männen som vägrar finna sig i sin livslott. De gör uppror och våldsamheterna eskalerar.Allt det här låter väldigt deprimerande, men Kiran Desai berättar på ett väldigt inlevelsefullt sätt men en härlig distans. Eländet, som är så påtagligt, beskriver hon med humor, stor insikt och ett rikt språk. Det är en mycket läsvärd bok.Också för Kiran Desai finns ett påtagligt arv om än inte så bittert. Hennes mamma är Anita Desai, en av Indiens främsta författare.
