Elin har fotograferat ett "gränsland"

Elin Larsson (bilden), från Loftahammar, reste i våras till Anderna för att fotografera ett folk på existensens rand. Den 5-10 juni ställer hon ut flera av sina bilder på Galleri KG52 i Stockholm.

Elin Larsson Arkivbild: Lisa Olaison

Elin Larsson Arkivbild: Lisa Olaison

Foto: Lisa Olaison

Kultur och Nöje2010-05-29 00:00
Om några veckor tar Elin examen från Mittuniversitetets bildjournalistikprogram och utställningen gör hon tillsammans med sina kurskamraterna som en del i ett examensprojekt. Temat och rubriken för utställningen är "Gränser". Hur tänkte du när du skulle ge dig i kast med arbetet?
- Jag tänkte att jag ville hitta en plats där gränser håller på att försvinna på grund av klimatförändringarna. I P1 hörde jag ett reportage om en liten by i Anderna, Copa Grande i Peru, vars befolkning är beroende av smältvatten från glaciärerna. Men nu smälter snön och isarna i allt snabbare takt vilket gör att det snart inte finns något vatten kvar. Jag åkte dit och levde där i fem veckor och dokumenterade vad jag såg.- Man skulle kunna säga att befolkningen lever i ett samhälle på gränsen mellan att kunna existera och att inte kunna existera.Hur stor var byn?
- Det bor 300 personer i Copa Grande. Hur var det att bo där?
- Det kändes som att resa 100-200 år tillbaka i tiden. Det var en kulturchock. Invånarna lever i ler- och halmhus med jordgolv. Det fanns ingen dusch och i princip ingen elektricitet. Man fick lite vatten att tvätta sig med varje dag och håret tvättade jag i en tunna i trädgården.Det var tufft att leva i byn eftersom människorna var ganska reserverade, förklarar Elin.- Jag var "la gringa", utlänningen, och kände mig emellanåt ganska ensam. Några pratade spanska men annars pratar de flesta quechua i Copa Grande, vilket gjorde att Elin fick ta hjälp av en översättare och guide.Hur gick det att jobba i byn?
- Det var en utmaning på flera sätt. Människorna var extremt kameramedvetna. Det var svårt att fånga dem i deras vardag. De ville gärna ta på sig sina bästa kläder innan de blev fotograferade så jag fick försöka smyga lite grand. - Det var också svårt att gestalta förändringarna eftersom man inte ser dem så tydligt med blotta ögat. Men enligt de glaciologer som jag pratat med ska glaciärkanten ha krupit uppåt ett par hundra meter.Elin är trots allt nöjd med materialet hon fått med sig hem.- Framförallt är jag glad och nöjd över att jag "fixade det". Jag blev dessutom sjuk i salmonella under en period, berättar hon.Vilka är dina starkaste intryck från vistelsen i Copa Grande?
- Jag har både bra och mindre bra minnen med mig hem. Ibland åkte jag in till den närmaste staden, dels för att duscha och dels för att prata med myndighetspersoner och forskare. Jag träffade på många människor som hjälpte mig på olika sätt utan egen vinning. Vad ska du göra efter examen?
- Först ska jag tillbringa ett par veckor i Loftahammar för att umgås med familjen och ta det lugnt. Resten av sommaren ska jag jobba på Sundsvalls Tidning. Efter det tänker jag mig att frilansa och söka jobb.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!