Hon låter sig inspireras av allt från växter till så vardagliga prylar som mjölkpaket och wunderbaums. Hon går också i gång på färger, tyger och textila material överlag.
– Jag tycker om att kunna ta i och känna på det som jag arbetar med , förklarar hon.
Redan som barn sydde hon fantasifulla kreationer till sina barbiedockor.
I dag ägnar hon sig sällan åt klädsömnad. Istället koncentrerar hon sig på att skapa konstföremål utan någon direkt bruksfunktion.
När vi hälsar på i hennes ateljé på Fröjdhemsgatan i Västervik har hon just börjat experimentera med egen växtfärgning.
I ett fönster med mycket ljusinsläpp står glasburkar av olika storlek och modell i rad på en hylla. En innehåller musslor, övriga innehåller växter av olika slag. Och sidentyg.
– Det här är ekologisk växtfärgning. Bara vatten, växter och tyg. I minst en månad ska burkarna stå så här i solljuset, berättar Elizabet som nyfiket tittar till processen varje dag.
– Alla växter har något färgämne i sig så man kan egentligen testa med vad som helst. Det är jättespännande.
Elizabet beskriver själv att hon arbetar någonstans i gränslandet mellan konst och konsthantverk.
Det är främst textila material och tekniker som hon arbetar med och resultatet blir oftast broderier, objekt eller installationer. Men också fotografi, teckning och måleri.
– Jag inspireras av tiden, rummet och vardagens händelser, men också av färger, naturen och materialen i sig, förklarar hon.
Sommarsalongen i Västerviks konsthall arrangeras av Västerviks konstförening och pågår mellan den 6 och 28 juli. Här visar Elizabet en installation föreställande ett regnmoln varifrån tunga regndroppar faller över grönt gräs.
I sommar finns hon även representerad på Liljevalchs konsthall i Stockholm där hon medverkar på utställningen ”Home Sweet Home. Möblerade berättelser”. Tillsammans med kollegan Maria Wahlgren – som hon samarbetat tätt med under det senaste decenniet – ställer hon ut en diptyk som fått namnet ”Mellan Bagarmossen och Västervik”.
Den består av två broderade bilder fullmatade med symboler. Broderierna är en sorts dagboksanteckningar där mönstren representerar något för varje dag. De två delarna skickades mellan konstnärerna under tiden arbetet pågick (1 mars- 6 september 2004), det vill säga mellan Bagarmossen och Västervik, som en pendel av korsstygn i tid och rum. Från början var det mest ett arbete för att testa idén att arbeta på samma verk, och att överbrygga avståndet, men samarbetet har utvecklats till fler gemensamma projekt på teman som tid, rum, plats, samlande med mer.
Efter att ha ägnat sig mycket åt konceptuell konst, tillsammans med Maria Wahlgren och ytterligare två konstnärer, arbetar Elizabet nu självständigt igen.
Samarbetet mynnade ut i flera utställningar med rubriker som ”Material matters”, ”Tradition matters”, ”Decoration matters” och så vidare. I fjol kom boken ”Everything matters” som sammanfattar deras tankar, idéer och resonemang.
– Efter mycket vånda bestämde jag mig för att avrunda samarbetet strax efter årsskiftet. Nu vill jag koncentrera mig på, och utveckla, mina egna idéer igen. Jag har längtat mycket efter att bara sitta och sy. Jag vill inte planera så mycket, slippa måsten. Bara skapa helt enkelt, säger Elizabet.
Lotta Gometz