En behaglig upplevelse

En alldeles bedårande Flora Cross filmdebuterar i det amerikanska dramat "Bee season". Cross spelar en elvaårig tjej som vinner den ena tävlingen efter den andra i rättstavning. Mamma, pappa och storebror gläds åt flickans framgångar, men samtidigt och av olika anledningar sjunker familjens känsloliv mot minusgrader.
Regissörerna Scott McGehee och David Siegel iscensätter en vardaglig udda historia om familjerelationer och uppfostran, om sökandet efter Gud och en mening med livet.
Duon har tidigare gjort "The deep end", en lågmäld thriller om en familj i kris. Då liksom nu står karaktärerna i centrum. Kärnfullt och metodiskt får dramats figurer växa fram.

McGehee och Siegel undviker pekpinnar och har även den goda smaken att inte förklara för mycket. Trots det blir filmen stundtals både omständlig och alltför sentimental. Ändå är sättet att varva alldagliga slitningar med poetiska stämningar hela tiden gripande.
"Bee season" ställer krav på de inblandade, inte minst skådespelarna. Richard Gere har fått lägga stjärnstatusen åt sidan. I stället ägnar han sig filmen igenom åt hårt arbete i form av fokuserat och nedtonat spel. Och det betalar sig. Gere övertygar som en paradoxernas man, en omtänksam och snäll översittarpappa, en intellektuell matlagningsglad judisk patriark som gärna talar om känslor men som inte kan uttrycka dem.

Juliette Binoche gestaltar mamman i familjen med nerverna utanför kroppen. Hon höjer ett ögonbryn, sänker ett ögonlock, drar ihop en kind och är helt enkelt suverän. Binoche har nog aldrig sett tröttare och mer sårbar ut. Här ska premieras både de duktiga sminkörerna och Giles Nuttgens filmfoto, som tar till vara skådespelarnas drag, rynkor och porer.
Trots sälta, mörka sinnen och psykologisk spänning är "Bee season" en behaglig upplevelse. Att filmens många skärvor skarvas ihop på ett så fint sätt kan vi tacka Flora Cross för. Hennes nyfikna ögon och totala närvaro kommer säkert att synas på filmdukar i framtiden.