En berättelse om ensamhet och hopp

För ett par veckor sedan läste jag ut Ylva Brodins senaste roman Stormlykta som handlar om pojken Felix och hans mycket speciella uppväxt med sin överbeskyddande och ensamma mamma. Berättelsen pendlar mellan den vuxne mannens perspektiv och barnets. Den vuxna Felix och hans hustru Mona får ett tungt sjukdomsbesked. Det är där historien tar sin början. Situationen driver dem att börja nysta i det förgångna, som terapi men också för att få svar på en rad svåra men viktiga frågor. Den här historien om liv, död, sorg, ensamhet och gemenskap lever fortfarande kvar i mig, och kommer säkerligen att göra det länge. Framförallt är det en varm känsla av hopp som stannar kvar och en insikt om att varje litet möte människor emellan kan spela roll.