Okej. Blindtarmen är borta. Och jag återhämtar mig. Långsamt. Jag är ju trots allt inte 20 längre. En morgon för tre veckor sedan vaknade jag upp på en vårdavdelning på Västerviks sjukhus. Jag hade opererats under natten. Sten i magen hade inflammerat min blindtarm och kirurgen sa att det var den jävligaste blindtarm han haft med att göra.
Avdelningen blev mitt tillfälliga hem i ett par dagar. Ni, kära läsare, betalade för min vård och det gjorde ni jävligt rätt i.
Nu är jag frisk och kan börja bry mig om sånt som verkligen spelar roll. De stora frågorna. Som att min superteknologiska och superdyra mobiltelefon plötsligt slutat att vibrera.
Jag ringer till mitt telefonbolag.
- Hej. Jag har drabbats av ett mycket allvarligt problem, min överintelligenta mobiltelefon har slutat vibrera när det ringer, säger jag, i ett försök att reklamera varan för att sedan få en ny supertelefon med fungerande vibrato.
- Alltså, jag känner igen ditt problem, flera har hört av sig. Har du testat att knacka på telefonens högra hörn?, svarar asglassiga Linus på kundtjänsten.
- Driver du med mig Linus?
Nej. Linus driver inte med mig. Jag knackar med fingret på telefonens högra hörn och testar sedan om den vibrerar. Visst gör den det. Min superteknologiska telefon behövde smisk. Jag har smiskat den nu och den svarar med att ruska på sitt hölje. Fantastiskt. Problemet löst. Smiskningen får upprepas ett par gånger om dagen för att den ska behålla sin vibrationslust.
Det är märkligt det där. Hur vi återhämtas. Mentalt. För ett par veckor sedan var jag sängliggande, överlycklig att smärtan i buken och ner i benen inte var pungcancer eller något annat mer eller mindre livsfarligt. Nu är jag tillbaka i samma i-landsproblemstänk som innan jag hamnade under kniven. Vem fan bryr sig om telefonkräket inte vill vibrera, tänker jag och tvingar ur en kopp kaffe ur fikaburken på jobbet. Sen går det 30 minuter och jag upptäcker att jag har fem missade samtal eftersom jag hatar ringsignaler och uppenbarligen litat på att den senaste smiskbehandlingen gjort verkan. Tvärförbannad igen.
Jag ringer till mitt telefonbolag.
- Hej. Telefon. Ingen vibration. Reklamation. Ny telefon, tack.
- Tyvärr ... vi tar inga reklamationer på grund av det, om du vill kan vi skicka telefonen på lagning, det tar upp till 20 dagar, säger en ganska släpig och hörbart ointresserad Lars i kundtjänsten.
- 20 dagar! Utan mobil! Fy fan. Har ni Linus där?