En bok för en riktig skärgårdsvän

Lars-Erik Johnsson växte upp på Horsö i Loftahammar skärgård under 1940- och 50-talen. Sedan flyttade han, liksom, de flesta skärgårdsbor, iland. Han blev bilmekaniker och så småningom kommunalråd i Linköping.
Han har tidigare givit ut boken ?Elle på å dra igång? som också behandlar livet på Horsö. Det var ett liv av självhushåll, men de levde efter urgamla normer och regler som vuxit fram genom generationerna.
Men när sommargästerna kom ut under 1950-talet, förändrades allt. Fiskarfolket fick erfara att det fanns en annan sorts liv än slitet på havet. Ett till synes mycket bekvämare liv.

Och avvecklingen av skärgårdssamhället gick rasande snabbt. I dag finns ingenting kvar, det försvann på bara ett tiotal år.
Om detta berättar Lars-Erik Johnsson enkelt och lättförståeligt och han skriver ibland någon mening på tjustdialekt, vilket gör texten än mer trovärdig och äkta för en tjustbo. Ett exempel:
?Vi repar i noten från gremma te karsen, halva noten var. När vi repar i noten haller vi på etter hann. Vi slå också på töga te hunn på gremma.?

Eller en Horsöfiskares kommentar till sommargästernas kräftskiva:
?Te å köpe sånt krafs e inget å tänke på. Förresten, på nättera ska en sove å inte va oppe å ravle?.
Hängde du med? Johnsson ger i regel en förklaring till sådana här hieroglyfer och då fattar man ju...
Han berättar ganska enkla vardagliga historier han minns från ungdomen men han tar också ingående upp olika fisken, som att sätta skötar ute på havsgrunden, att dra not i nordostlig snöstorm, att fiska med ålhommor eller att stöja ål.

Jag har aldrig läst sådant beskrivet så ledigt och ingående förr. Det här är kapitel som gjorda för en hembygdsbok.
Johnsson lyckas också förklara mysteriet med avfolkningen i skärgården. När sommargästerna kom. Han erkänner att han aldrig ska komma över den känsla av svek mot sina föräldrar han känner när han som den siste av de unga på Horsö flyttade till stan. ?Jag har många gånger under mitt liv åter och åter ställt mig samma fråga. Hur kunde jag göra dom så illa, dom som givit mig allt? Trots att jag senare i livet har fattat många viktiga och avgörande beslut var nog det här det värsta och svåraste jag haft att fatta.?
För en riktigt skärgårdsbo eller skärgårdsvän är den här boken en självklarhet att skaffa sig.