En helt okej skiva

Så var den här, Kanye West-plattan som kan innebära slutet för 50 Cents karriär. Åtminstone om man ska ta 50:s uttalande om att han tänker lägga ner musiken om konkurrentens album säljer mer än hans eget på allvar. Det ska man nog inte, men det är onekligen ett fungerande pr-trick.
Hur som helst kommer "Graduation" säkert att sälja helt okej, för det är en helt okej skiva. Varken mer eller mindre.
Rapparen och skicklige producenten West, som lägger ner mycket krut på att leta samplingar, samplar här som väntat ett par sköna soulklassiker, som Michael Jacksons "PYT" i sköna "Good life" med gästande T-Pain.
Vad som är mer överraskande är att han också använder en hel del syntiga inslag, något som inte tagits emot väl av alla. Personligen tycker jag att det funkar, och att "Stronger" är ett av plattans starkaste spår - hur ocoolt det än må vara att sampla Daft Punk.
Mitt problem med "Graduation" är inte Wests gigantiska ego, det kan man ha överseende med eller garva åt. Men vad som inte alls lockar till skratt är hans fascinerande usla sångröst, som han visar prov på i "Can?t tell me nothing" och riktigt enerverande "Drunk and hot girls" med annars begåvade Mos Def.
Sammanfattningsvis kan man säga att "Graduation" innehåller några grymma låtar ("Champion", "Flashing lights", "Good life"), ett par som passerar rätt obemärkt och ett par enstaka dåliga. Och att det som till syvende och sist imponerar allra mest den här gången är det snygga konvolutet.