En heltäckande bok om Fårö

Andra delen i en trilogi om Fårös historia och kultur har kommit ut. Ett digert band på 375 sidor, ett otroligt arbete. Hembygdsföreningens arbetsgrupp har bestått av 19 personer som samlat in fakta, intervjuat fåröbor, letat i landsarkivet, sökt i terrängen och medverkat med egna erfarenheter.
Dessutom har fem utomstående experter anlitats vad gäller speciella områden som geologi, osteologi och arkitektur.
Efter sju års arbete kom första delen av hembygdsboken ut "Fårö, den egensinniga ön". Det var 2001. Nu är således del två klar.
Bara att kort räkna upp allt den handlar om blir en halv roman, men på något annat sätt tycker jag inte att jag kan gå tillväga. Här finns inte utrymme för att gå in på detaljer.
Låt mej först som sist säga: Är du riktigt intresserad av Gotland och särskilt Fårö så är ju boken ett måste. Här kommer fram tusentals historier och fakta som inte någon turistbroschyr eller privatforskare ens har snuddat vid. Det verkar som om arbetsgruppen har vänt på varenda sten, läst vartenda ord och talat med varenda levande fåröbo.
Samtliga hus, varje sjöbod, varenda båt är redovisade. Alla fornminnen och fynd.
Först kommer ett digert kapitel om geologin. Sedan handlar det om Fårös historia, de första människorna, arkeologiska lämningar, till exempel 750 vikingatida silverskatter med 165000 mynt. Därefter beskriver en osteolog de skelettfynd, ben, som hittats i till exempel gravar och rösen. Därefter tas varenda gård, vartenda hus på ön upp i ett kapitel. Mängder av gamla kartor och bilder. Både fina färgbilder och gamla ovärderliga svartvita bilder pryder för övrigt hela boken.
Sedan presenteras gårdarnas namn ur ortnamnsforskarnas perspektiv. Här, liksom nästan överallt i boken stavas namn och uttryck på fårömål, och det kan faktiskt bli lite jobbig för en ovan fastlänning. Ett exempel bara: Lauters, öns största fiskeläge, som oftast kallas Jauvik. Laut motsvarar fastlandets löt, "sluttande betesmark". Till exempel Stegelöt som var Västerviks stadsmark innan den bebyggdes.
Ett kapitel handlar om agtakens historia och byggteknik. Ett annat om vägarna på ön och om färjetrafiken över Fårösund genom åren. Fårö kyrka har två egna kapitel. Dels byggnadshistorien, dels kyrkans inventarier.
Ett lite udda kapitel handlar om majstänger på 1700-talet. Rävjakten, rävalupet, beskrivs och sedan handlar det om alla fiskelägena och strandbodarna kring Fårö.
Nästan 50 platser, den största alltså Lauters, Jauvika, med 33 bodar.
Därefter beskrivs Fårös båtar, de klassiska smäckra sniporna, en, två och tremänningar. Hur de byggdes, av vem och vad alla delar heter, hur de seglades. Allt, allt, allt. Det hela avslutas med en historia om fritidshusen på ön.
Ett ovärderligt uppslagsverk om en ö med helt andra sedvänjor än de vi har på fastlandet har sett dagens ljus. Gotlandsvännen måste ha det!