En kärleksförklaring till allt som växer

Körsbärsgården ligger i Sundre, längst ner på södra Gotland. Den anlades en gång av textilkonstnärinnan Signe Enström. När hon avled fick trädgården förfalla och växa igen. Nu har Marita Jonsson flyttat in här och lyckats restaurera det hela. Men det har kostat på. När jag läser om ett år på gården kan jag inte fatta hur hon orkat med. En sak framstår med all önskvärd tydlighet: Marita Jonsson går aldrig sysslolös.
Det handlar inte bara om ett oändligt ogräsrensande, utan om omplanteringar, planering och att med varsam hand slå vakt om arvet efter Signe Enström. Dessutom har Marita Jonsson och hennes döttrar startat upp det gamla caféet som Signe Enström drev.
Boken är en kärleksförklaring till allt som växer. Den är kryddad med en mängd recept om hur man tar tillvara frukt och grönsaker. Man får en oerhörd massa tips om vad vissa växter kräver för att må bra och vad man kan använda dem till.

Kryddväxterna, körsbären, alla gammaldags rosor och en hel massa exotiska växter som i Sverige kanske bara klarar sig i Gotlands milda klimat. Boken är överflödigt illustrerad. Färgbilderna trängs på alla de 160 sidorna. Ibland är inte skärpan den bästa och ibland kan det bli lite rörigt med en massa småbilder tätt ihopplockade utan någon marginal emellan. Men det är väl bara jag som är gnällig, gammal yrkesfotograf som jag är.
Ett bestående intryck som kom över mig gång på gång medan jag läste är: Hur orkade människan? Hur hann hon med?
Hon påstår att det var tevekändisen från Gröna rum, Hannu Sarenström, som gav henne mod att skriva boken. Det tackar vi honom för och avslutar med ett citat av det han utbrast då han steg ur bilen nere vid Körsbärsgården och såg hela trädgården röd av vallmo:
?Guuud så vackert, otroooligt uuunderbart!?