Den här lilla boken, från Smålands Akademi, är en kärleksförklaring till språket, till dialekterna som vi talar i den här delen av världen. Även om dialekterna, när vi öppnar munnen, skiljer sig mycket från varandra; från Tingsryd i söder till Dalhem i norr, så finns det också en hel del som förenar. Men det som är sanning i Jönköping och Växjö, kan vara dåligt skämt i Västervik och Vimmerby, för att travestera en stor författare.
Hur som helst - eller hur eller hur, som många kamrater skriver - så är det här en liten bok som skänkt oss en stunds glädje och ett stort nöje. Och vi tror att den kan förgylla tillvaron för fler än oss som har till yrke att gneta med bokstäver och ord för att försöka få ihop dem till begripliga meningar och sammanhang. Det är inte alltid så lätt som tidningens alla "korrekturläsare" kanske tror - när en trött, flintskallig och grinig gammal nattredaktör ropar efter manus...
Småländska ord är fylld av värme, bildning och mycket humor. Den är skriven av män och kvinnor som kan föra pennan med stadig och elegant hand. De berättar om personliga intryck och minnen från ett Småland som är på väg att försvinna, där Vilhelm Moberg och Astrid Lindgren är och alltid kommer att förbli centrala gestalter.
Vi vågar gissa att redaktörerna, Elisabeth Hjortvid och Birgitte Kühne, inte behövt flytta på så många kommatecken eller semikolon. Om de behövt det, så har de gjort det med varlig hand. Det är en sällsynt välskriven liten bok, fint illustrerad av Ulrica Hydman Vallien.