En orgie i kärlek och musik

Även om man inte har någon direkt relation till hitmakaren Cole Porter (eller, som recensenten, gärna blandar ihop honom med Nat King Cole) står låtlistan för sig själv: ?Anything goes?, ?Begin the beguine?, ?I get a kick out of you?, ?I love Paris?, ?Let?s misbehave?, ?Night and day?& Cole Porter (1891-1964) var helt enkelt mannen som döpte Soundtrack of Our Lives.
?De-lovely? börjar i en sorts magisk realism som sedan ska komma att tryffera hela filmen. En åldrad Porter sitter vid sin flygel när han får besök av den mystiske Gabe, en blandning av regissör och Gud.
Porter och Gabe hamnar på en teater, framför en upplyst scen där de plötsligt dansar ut, alla de som formade Porters liv: Vännerna, artisterna, film- och musikalmogulerna, de manliga älskarna ? och framför allt Linda, den societetskvinna som skulle bli hans hustru och lägga grunden för hela hans karriär.

?De-lovely? är, precis som ?Chicago? häromåret, en musikal för oss som hatar musikaler ? och för alla andra. Sångnumren, framförda av världsartister som Robbie Williams, Elvis Costello och Sheryl Crow, vävs in i handlingen utan skarvar, och på något märkligt sätt lyckas regissören Irwin Winkler hela tiden hitta en smakfull balans mellan glassig showbizestetik och djupt, respektfyllt allvar.
Kevin Kline i huvudrollen gör sin bästa prestation sedan ?Sophies val?. Ashley Judd sin bästa sedan hon blinkade mot strålkastarna på BB. Även om filmmakarna tillåtit sig att dribbla med biografin tror man hela tiden på Coles och Julias tillåtande kärlek och märkliga lycka.
De två är kärlek ? ja, allt i ?De-lovely? är kärlek, äkta kärlek, förbjuden kärlek, otrogen kärlek, homosexuell kärlek, kärlek till döden skiljer oss åt. Allt är kärlek.