En positiv berättelse om alltings förgänglighet

Förgänglighet är den röda tråden i Torgny Lindgrens senaste bok, Norrlands Akvavit. En skröna som självklart utspelar sig i Västerbotten, en miljö som han behärskar fullständigt. Till den avfolkade bygden, långt från kusten, återvänder pastor Olof Helmersson för att avkristna dem han en gång frälste.
Olof Helmersson var en kraftkarl i sin ungdom. Han frälste en hel bygd och sedan försvann han och var borta 50 år. Under den tiden kom han till insikt om att hela hans frälsarlära och hela kristendomen var en lögn, en bluff och han måste återvända för att "predika"allt till rätta. Så han skaffar sig en hopfällbar cykel och tar bussen upp från kusten.

Torgny Lindgren behöver inte några vidlyftiga miljöbeskrivningar, inte heller behöver han berätta hur folk ser ut. Han har en enorm teknik i sitt skrivande. Det ligger väldigt nära den muntliga traditionen. Att läsa hans texter är som att sitta vid en sprakande brasa en mörk höstkväll och höra honom berätta. Med några få ord har han fångat intresset och så är man rakt inne i skrönan.
Den som läst Torgny Lindgren tidigare känner igen persongalleriet. I alla fall typen av människor. Folk som bestämt sig och som håller ut i en allt ödsligare glesbygd där främsta födkroken är döende åldringar som kan vårdas i hemmen. Dessa gamlingar är just de personer som Olof Helmersson en gång frälste och som han nu söker upp för att "avprogrammera".

Precis som han tänkt sig går det nu inte. Förgängligheten har arbetat under tiden han suttit i sitt höghus i Ume och tänkt. Han är sent ute. Det mesta har redan malts ner. Byggnader, båtar, gudstron, folkpartiet...
Det sammanfattas av en figur i boken som heter Eskil Holm och som är Olof Helmersson evigt tacksam för sin frälsning:
"Tack vare Olof Helmersson och helbrägdagörelsen hade han gudskepris kunnat utföra sitt livsverk: sköta jordbruket som nu var nedlagt, bygga bönhuset som nu var rivet, färdigställa den numera avskaffade vägen till Kedträsk, starta konsumbutiken som inte fanns längre, försörja barnen som nu hade övergivit honom, vara ålderman i byn som nu var avfolkad och öde, grunda Folkpartiets lokalavdelning som nu var upplöst. Det var med stolthet och tacksamhet som han i sitt åttisjätte år såg tillbaka på detta sitt livsverk."

Olof Helmersson rör sig i en bygd där han känner, eller kände alla men där han ändå är främling. Befolkningen har en stolt och vattentät sammanhållning och kittet är släktskap och måhända till och med kunglig börd...
Det här kanske låter dystert, men det är långtifrån så. I stället gränsar det till galghumor och det finns en klar positiv slutkläm efter en personlig upptäckt som Helmersson gjort och som vi läsare hela tiden anat.
Få skriver så fantastiskt bra som Torgny Lindgren. Norrlands Akvavit håller måttet och drycken kommer väl till pass i berättelsen även om spriten inte flödar på något vis.