En smula tjatigt

Bodil Stefansson ror för att känna sig tillfreds med livet. Och hon skriver ner sina upplevelser i en "roddbok", en sorts loggbok.
Hon bor nära Torekov med Hallands Väderö cirka 3 km avlägsen i väster. Jag har inget sjökort över området men tydligen finns där en hel del små skär i Öasundet som hon kallar det. Bland annat Vinga skär, ej att förväxla med Taubes Vinga.
Hon beskriver sina roddturer, vad hon ser och känner, till exempel den 29 augusti 1998:
"Varje årtag bär. En fantastisk rodd; frisk medvind, varm sol och salt vatten. Är fri och lycklig och sjunger "Med kroppen mot jorden". Clarence Crawford kallar detta positiv regression. Tidigare har jag bara hört regression användas i negativ bemärkelse och beteckna hur vi går tillbaks till ett tidigare stadium i vårt liv, när tillvarons krav är för hårda.
Således kan regression även betyda att söka sig till naturen för att få vila själen."
Att inte få ro skapar abstinensångest hos Bodil Stefansson och hon ror hela året om, i ur och skur, sol, snö och kyla.
Dessutom är hon ornitolog och det mesta av roddbokens uppgifter handlar om fåglar, hur de beter sig och sådant. För undertecknad känns det lite ovidkommande. Även uppgifterna om hur det känns att ro och om väderleken är nog mera Bodils privatsak. Det hela blir med andra ord en smula tjatigt.
Visserligen får man en viss uppfattning om hur det ser ut på Hallands Väderö och om de förhållanden som råder för fritidsbåtar i dessa utsatta vatten. Men själv skulle jag bli less på att ro dessa två kilometer tur och retur år ut och år in. Jag som till och med blivit ganska less på Västerviks och Oskarshamns tusentals kobbar och skär.