Ute och går, oavsett om det är på kulturpromenad eller inte kan jag aldrig låta bli att speja på bilnumren jag möter – alltså de tre bokstäverna. Ibland möter man bekanta. Andra gånger förkortningar, meddelanden med mera. Direkt roliga eller stötande kombinationer finns inte. Det ser Transportstyrelsen till genom en särskild lista.
När den Styrelsen genomförde en rejäl översyn för tre år sedan öppnades visserligen ”dörrarna” för hela 69 bokstavskombinationer som länge varit förbjudna. Till exempel DYR, GUB, REA, USH. Så dessa går att möta idag. Men ord eller begrepp som är nedsättande om personer, har knutar till sex eller droger, organisationer samt siffror – sådana finns bara i mörkrummet: till exempel DUM, LAT, LEM, KUK, WWW liksom TRE, FEM, SJU och säkert många fler. Bra eller trist? Nja, det är nog klokt. Nu byter jag ämne.
Levande historia.
Historia är ett viktigt ämne för våra skolungdomar. Men levande historia är något extra. Jag menar då till exempel sådant som skapats för länge sedan men fortfarande kan leva inom oss. I lördags hände det i TV. En kyrklig mässa som italienska tonsättaren Alessandro Striggio skrev på 1560-talet, okänd tills för bara några år sedan då originalpartituret av slump hittades. En liten kammarorkester på 15 instrument handlar det om. Plus en kör på 40 stämmor!!!
Det måste ha tagit ledaren/dirigenten, suveräne Hervé Niquet, ett par år att bara lära sig och träna in 40 sångare med varsin stämma och sedan forma det hela till en nästan obegriplig konstnärlig upplevelse. TV2 på lördagskvällarna överraskar ofta kulturellt. Så när Eurovision Song Contest är över, speja gärna på lördagskvällarnas TV2.
Nytt ämne igen – fast bara nästan, för det handlar verkligen om levande historia. Om dagens musikundervisning hör vi mest att elevmajoriteten är pop-frälst. Men i torsdagstidningen skrev Andreas Johansson om ett annorlunda äventyr. Tre lärare på Kulturskolan hade fått ihop en elevgrupp på nio som verkligen ville spela klassiskt. På instrument som piano, tvärflöjt, blockflöjt, violin. Ja, även cello, men där fick en före detta elev rycka in – Henrik Alf, cellist även i Västerviks vuxna orkester. De övriga var pianisterna Jennifer Holm och Claudia Lavadores Esparza, violinisterna Julia Åkesson, Samuel Andersson och Fredrik Burhöj Bengtsson, flöjtisterna Matilda Jonsson och Olle Osvald. Måtte de fortsätta åt samma håll och få ännu fler med sig!
De tre klassiskt kämpande lärarna var Liv Klasén samt Virginia och Alexandru Costici. Utan deras aktiva medverkan i bakgrunden hade det hela inte kunna bli av, nå en sådan kvalitetshöjd. Min enda besvikelse var att Kulturskolan inte kunde kosta på sig en liten annons. Då hade många fler fått njuta av den här kulturfesten.