Senaste albumet "Fiende eller vän", som är det 13:e i ordningen, utkom i april i år. En och annan låt från den plattan kommer han förstås att framföra. Men framför allt bjuds publiken på en rad gamla hits, några i ny tappning.
– Det känns som att formatet lämpar sig bra för det. Det ska bli kul att köra dem.
Eric Gadd benämns ibland som Sveriges meste soulman. Men han inledde faktiskt musikkarriären med ett pärlband av poplåtar.
– Prince har varit en av mina främsta förebilder. Jag har alltid älskat pop, men så småningom "zoomade" jag in på soulmusiken, säger han.
– Det är kul med min karriär på så vis att jag sysslat med många olika grejer. Jag har gjort allt från små akustiska spelningar för bara ett fåtal personer till konserter med storband och stora körer, och så har jag medverkat i Melodifestivalen. Allt är ju i grund och botten "performance" men det är berikande med den stora variationen.
Den senaste skivan innehåller en stor dos pop kryddad med endast en liten gnutta soul.
– Den är inte så orkestral. Men det blir alltid en mix av olika influenser och genrer.
På "Fiende eller vän" har han också återvänt till det svenska språket.
Och för första gången är skivan resultatet av ett djupare samarbete.
Vanligtvis både skriver han och producerar allt sitt material själv. Men den här gången är det en trio som tillsammans skapat och mixat låtarna.
I den ingår, förutom Eric själv, Jacob ”Jake Oh” Olofsson och Thomas Stenström.
Thomas Stenström är också artist och låtskrivare och “Jake OH” är producent och har senast jobbat med kritikerrosade Ansiktet.
– Jag har inte ingått i något team sedan jag spelade i band i tonåren. Nu kändes det som att det var dags igen, jag var sugen, och det fungerade väldigt bra. Kemin var klockren.
– Jag hade hört talas om det där att man samlas några stycken och så blir ett plus ett inte längre två utan hundra miljoner. Nu fick jag uppleva det själv och det var häftigt.
Vad har du för förhållande till den svenska visan?
– Något sådant existerar knappt. Jag har lyssnat väldigt lite på vismusik. Ändå rör jag mig mot visan nu. Det är spännande. När jag skriver på svenska är jag inte så påverkad av "vissvenskan" och för mig känns det bra. Det finns dom som behärskar det där speciella språket grymt bra. Jag är inte en av dem men det jag gör blir annorlunda.
Är det några kollegor som du själv ser fram emot att lyssna på under Visfestivalen?
– Ja, många. Kanske speciellt Hästpojken. Jag tycker att de är skitbra. De är mina idoler.