Det är två veckor sedan de anlände till ett sommarvarmt Sverige som sedan dess bäddats in i höstskrud nästan som över en natt.
Ermias, hustrun Simret och barnen Iris, Rumi och Cezan kamperar tillsammans i en liten röd stuga som för närvarande också fungerar som ateljé.
Det är tyst och stilla utanför stugfönstret, en tystnad som emellanåt bryts av upprymda tjut från lekande barn.
De flesta husvagnssemestrare har lämnat campingplatsen. Men ännu dröjer sig några kvar.
På ett staffli i stugan står ett porträtt under arbete – en oljemålning som skapas med breda penseldrag. Det föreställer Ermias dotter Iris.
Men det är just bara påbörjat.
Barnen har spring i benen och kan inte sitta stilla några långa stunder, förklarar Ermias.
– Det betyder att man får passa på att måla några minuter då och då, säger han.
Ermias Ekube skapar både föreställande och abstrakt konst och använder sig av olika tekniker. Mest jobbar han med oljefärg, men ibland kommer även akryl och vattenbaserad färg till pass.
Han skulpterar också i lera, cement och gips.
– Jag inspireras av allt som finns omkring mig. Men på senare år har jag lagt mitt huvudfokus på porträttmåleri.
På Lysingsbadet och i Västervik är inte så många människor i rörelse som i de eritreanska städerna och i brist på människor att porträttera har han ägnat sig en hel del åt landskapsmåleri de senaste veckorna.
En målning föreställer en karaktäristisk Västerviksvy med det gamla badhuset (före detta Turistbyrån) i bakgrunden och en vattenspegel med några träbåtar i förgrunden.
Ermias berättar att somliga av hans konstverk blivit bannlysta i Eritrea. Likaså en bok om hans konst.
Kanske kan några av hans konstverk tolkas som regimkritiska.
Alla medier är statligt styrda i landet (se mer information i faktarutan) och även kulturen är mer eller mindre politiskt styrd.
Sådant som ogillas av det styrande politiska partiet, Folkets front för demokrati och rättvisa, censureras.
Ermias har ställt ut i både Afrika och Europa (bland annat i Norge, där han även bodde en period som konstnärsstipendiat, reds anm). Men ännu inte i Sverige.
Han förklarar att han önskar att familjen ska få slå sig till ro i Sverige och att han på ett fritt sätt ska kunna arbeta med sin konst här.
Om ett par veckor får familjen Ekube veta om det kan bli möjligt.