Ett bortglömt kvinnouppror
Flickrosa anarkafeminister samsas med sensuella fotografier och hippieårens textilkonst. I sommar handlar det om feminism på Liljevalchs konsthall, som visar kvinnokampen i svensk konst, från 1970-talet och fram till i dag.
Nära åtal. Monica Sjöös "God giving birth" från 1968 väckte stor uppmärksamhet när den kom och konstnären höll på att åtalas för hädelse. Foto: Karl-Olov Bergström
Foto:
I dag är målningen ett ikonverk i den feministiska konsten och situationen för kvinnliga konstnärer en annan. Men det finns anledning att blicka bakåt. Av de 120 konstnärerna i Liljevalchs utställning "Konstfeminism" var många verksamma och uppmärksammade på 70-talet. Men konsten har inte alltid levt vidare. Institutionerna har varit måttligt intresserade av att köpa in den typen av feministisk och aktivistisk konst. Först i dag har ung, kvinnlig aktivistkonst fått ett uppsving.
- Förhoppningen är att utställningen ska vara ett startskott som kan lyfta fram de okända konstnärerna. Det här är en bra bild av svensk konsthistoria, men det är en glömd del av historien, säger intendenten Niclas Östlind.
En viktig brytpunkt var när man i slutet av 80-talet började teoretisera begreppet feminism. På 70-talet kallades inte konsten feministisk. Man utgick från sin vardag och det privata blev politiskt. Eller från händelser i omvärlden. I stället kunde materialvalet vara ett ställningstagande i sig, som i Maria Adlercreutz bildväv av en vietnamesisk pojke från 1970.
- Att arbeta med textil kan och kunde vara feministiskt. För oss har det varit en strategi att synliggöra den kvinnliga konstnärerna, säger Niclas Östlind.
Olika teman guidar åskådaren genom den feministiska svenska konsten. Barbro Andréens stora, färgstarka regnbågsskulptur i papier maché och tyg slår an tonen när det handlar om aktivism. I flera demonstrationer har den haft en självklar plats längst fram i tåget. Maskulinitet handlar både om 90-talets kostymman, om den ensamme mannen och om lustfyllda fotografier av mannen som objekt för ett begär.
- Det fanns en stark rörelse att arbeta mot stereotypa könsroller och mediabilder, som sedan återkommer i hög grad på 90-talet.
Andra teman är flickighet, som får sitt i excesser i rosa, vardag, våld, gudinnemytologi och lust och sexualitet. Vid sidan av Monica Sjöös målning ingår ytterligare några ikonverk som är självklara i en utställning om feminism och konst. Elsa Agéliis dagboksbroderier känns igen av de som minns "Jösses flickor". Hennes fria, experimentella broderi väckte stor uppmärksamhet på 70-talet. Annika von Hausswolff fick sitt genombrott med fotoserien "Tillbaka till naturen", arrangerade landskapsbilder med livlösa kvinnokroppar.
Bakom utställningen ligger en ovanligt omfattande research. Några av de aktuella konstnärerna har redan hunnit gå bort och otympliga konstverk som aldrig köpts in av någon institution har försvunnit. Vissa av verken har legat i konstnärernas gömmor och inte sett dagens ljus sedan 70-talet.
Konstfeminism
Utställningen visas på Liljevalchs konsthall i Stockholm den 16 juni till den 27 augusti.
Bakom utställningen står Dunkers kulturhus, Liljevalchs konsthall och Riksutställningar.
Den har tidigare visats i Helsingborg och kommer att flytta vidare till Göteborg och Hudiksvall.
Av de 120 konstnärer som ingår i utställningen är fem män.
Några namn: Barbro Bäckström, Katrine Helmersson, Hertha Hillfon, Gunvor Nelson, Bibi Lovell, Tuija Lindström, Maja Spasova, Channa Bankier, Raine Navin.
Bakom utställningen står Dunkers kulturhus, Liljevalchs konsthall och Riksutställningar.
Den har tidigare visats i Helsingborg och kommer att flytta vidare till Göteborg och Hudiksvall.
Av de 120 konstnärer som ingår i utställningen är fem män.
Några namn: Barbro Bäckström, Katrine Helmersson, Hertha Hillfon, Gunvor Nelson, Bibi Lovell, Tuija Lindström, Maja Spasova, Channa Bankier, Raine Navin.
Så jobbar vi med nyheter